Bråk under forntiden

I BÖRJAN AV bronsåldern, för drygt 3 500 år sedan, göts tunga bronsyxor i Skandinavien, så kallade Fårdrupyxor. En yxa just från danska Fårdrup ser du här intill. Arkeologer anar att sådana yxor och även andra bronsföremål har vikter som står i bestämda relationer till varandra, 1/1, 1/2, 2/3 etc. Stämmer detta talar det för ett viktsystem som bygger på bråkdelar. Bråk var enkelt och praktiskt för huvudräkning, särskilt när dyrbar metall hanterades. Man får anta att tackorna höll vissa vikter, som återkom i gjutna föremål.Det gjorde också att tolv uppfattades som en särskilt behändig talbas. Tolv går att dela med 2, 3, 4 och 6, tio bara med 2 och 5. När vi träder in i medeltiden ger sig tolvtalet till känna lite varstans, exempelvis i jordetal och mynträkning. Bondfolk som i samband med förhör uppgav sin ålder var påfallande ofta 36, 48 och 60 år. Dussinet regerade.

ÄVEN DEN FORNNORDSIKA kalendern, som vi känner bäst från medeltiden men som går att spåra tillbaka till bondestenåldern, pressades in i bråksystemet. Problemet var bara att exempelvis solårets längd, 365,2422, dagar inte enkelt lät sig delas upp i jämnstora heldagsdelar. Lösningen för dem som höll ordning på tideräkningen med kalenderstavens hjälp var att sätta året till 364 dagar och smyga på en extradag, ibland två, årligen. Medan 365 bara kan delas jämnt med 5, kan 364 delas med 2, 4, 7, 13, 14, 26, 28, 52, 91 och 182, dagtal som dyker upp i kalendrarna. Utan att de förstod det själva höll de forntida nordborna på och bollade med primtal, den konst som de grekiska astronomerna drev till närmast perfektion i Antikytheramekanismens kugghjul (se Nyfunnetsidorna!).

Bråk var enkelt och praktiskt för huvud­räkning, särskilt när dyrbar metall hanterades.