Lyckorus bland världens runologer

SENSATIONELLT FYND. Vid utgrävningar i Svingerud fem mil nordväst om Oslo inför utbyggnaden av järnvägen Ringeriksbane häromåret hittades en grav från tiden Kr.f. – 250 e.Kr. Förutom fyndmaterialet plockade arkeologerna med sig en udda sten från graven in till museet. Där upptäcktes att stenen bar runinskrifter, varpå man fick ge sig ut och leta fram ytterligare stenfragment med runor på utgrävningsplatsen. Tydligast går att läsa kvinnonamnet Idiberug, men det finns också en del mer klotterliknande inskrifter med tunna streck.

Den norska runologen Kristel Zilmer konstaterar att fyndet är en sensation. I praktiken är det världens äldsta runsten. Hennes svenska kollega Magnus Källström bekräftar och lägger till:

– Våra äldsta runstenar är notoriskt svåra att datera, men här har vi äntligen fått en sten med en säker datering till före år 250 f.Kr.

MYCKET MER ÄN ett sekel äldre kan runristningen inte vara, eftersom det första runalfabetet, den äldre futharken med 24 tecken, antas ha konstruerats vid eller strax före 100-talets mitt. Det latinska alfabetet var förebilden, men den troligen danske runmakaren har lagt mycket arbete på att skapa unika tecken, även för flera surrande och harklande ljud i germanskan som saknades i latinet.

Det brukar antas att runmakaren lärde sig skriva med latinska bokstäver i samband med att han reste ner och gick i tjänst i romerska armén. Troligen behövdes dock mer ingående skrivkunskaper, så en annan möjlighet är att runmakaren var ett nordiskt kungabarn vilket växte upp som väl behandlad gisslan i romarriket och fick en grundlig utbildning. Denna typ av gisslanverksamhet använde romarna för att hålla vänligt sinnade småkungar på plats utanför rikets gränser.