Familj gjorde årets fynd

RUNSTENEN. – Det gick undan, men jag höll självklart fartgränsen, berättar Riksantikvarieämbetets runolog Magnus Källström i Stockholm. När han fick en påringning från Västerviks museum den 10 september i år om att familjen Larsson på Hellerö Gård i Västra Eds socken hittat en runsten tog han sig dit dagen därpå på ett par timmar. Upptäckten gjordes när lantbrukaren Lennart Larsson med grävmaskinen lyfte stenen från åkerkanten för att använda den som trappsten.

MAGNUS KÄLLSTRÖM KUNDE vid ankomsten konstatera att det var årets fynd, ja, bättre än så eftersom det var åratal sedan en helt okänd runsten – och i helt skick – senast hade hittats.

– Förra gången tror jag att det var år 2010 i Småhamra i Österhaninge.

Helleröstenens text lyder:

þ ska uttalas som th i engelska the, medan R är ett surrande, väsande ljud. Det avslutande kvinnonamnet är en prövning för den som vill öva vikingatida småländska. Översatt till nusvenska blir texten ”Gärdar reste denna sten efter Sigdjärv, sin fader, Ögärds make”.

Det gick undan, men jag höll självklart fartgränsen.

RUNDJURET I VARS bandformiga kropp runtexten löper har ett huvud som visar att stenen tillhör 1000-talets första hälft. Från samma tid finns en silverskatt funnen i Hellerö, vars yngsta mynt visar att den lades ner i marken i början av 1030-talet, kanske av någon av dem som nämns på runstenen. På runstenen finns ett likarmat kors som visar att kristendomen hade nått bygden. Som de flesta runstenar har denna sten stått uppställd så att förbipasserande skulle uppmärksamma den. Förutom som minnessten var runstenens funktion att göra tydligt vilka som var rättmätiga arvingar till den döde.

– Detta är ju en del av Sverige där vi inte är bortskämda med runstenar, säger Magnus Källström. En stor del av kuststräckan ned mot Kalmar är i stort sett tom, men det verkar ha funnits vissa platser dit runstenstraditionen har nått. Västra Ed verkar ha varit en sådan. Här känner man sedan tidigare tre runstenar, varav en försvunnen.