När midgårdsormen hugger till i strupen

HUR SKA MAN kunna regera ett land som håller sig med 246 olika sorters ostar” suckade en gång Frankrikes president de Gaulle. Men han klarade ändå jobbet. Det är mer än man kan säga om världens beredskapsmyndigheter. Inför floden av larmrapporter om miljöförstöring, artutrotning, växthusgaser, stigande havsnivåer, svält och plaspåsar i havet etcetera, har man mestadels stoppat huvudet i sanden, allt medan global ekonomi och teknologi fortsätter sitt symbiotiska race mot en apokalyptisk avgrund i någon obestämd framtid. I bästa fall är perspektivet någon enstaka generation framåt och bakåt. Men med mer än 6 miljoner år på nacken för människan som art, är ett motsvarande tidsperspektiv framåt det minsta man kan begära.

Hur kan någon myndighet ha blivit överraskad av Covid-19? Det finns ju hur mycket kunskap som helst om historiska och förhistoriska pandemier med ursprung i zoonotiska virus och bakterier som kommit över oss i samband med domesticering av djur och vår ständiga erövring av nya habitat. Det enda som förvånar är hur denna käftsmäll har kunnat dröja så länge. För övrigt, vad finns det beredskap mot akuta klimateffekter av sådana regelbundet återkommande vulkanutbrott som de under åren 1883, 1815 och 1783–1784? Statistiskt sett kan en sådan inträffa vilken dag som helst.

Aldrig har ett historiskt och evolutionärt långtidsperspektiv tett sig mer nödvändigt än i dag. Här har tidskrifter som Populär Arkeologi en helt central samhälls­uppgift.

NU HAR VERKLIGHETEN plötsligt hunnit i kapp oss när coronan likt Midgårdsormen huggit oss i strupen och fått hela vårt sakrosanta system för ekonomisk tillväxt att gå i baklås. Problemet är bara att så länge klotet är som en myllrande myrstack, är permanent ekonomisk tillväxt oförenlig med våra självklara krav på hållbara ekosystem och välfärd för alla på jorden. Systemet skulle möjligen fungera med en global folkmängd som föga överstiger den närmast före industrialismens genombrott. Här står vi nu på historielöshetens bakgård med brallorna nere. I denna situation borde makroekonomins huvuduppgift vara att implementera ett ekonomiskt system som fungerar även i samband med en systematiskt planerad långsiktig minskning av jordens befolkning, något som självklart även måste gälla för västvärlden.

Aldrig har ett historiskt och evolutionärt långtidsperspektiv tett sig mer nödvändigt än i dag. Här har tidskrifter som Populär Arkeologi en helt central samhällsuppgift. I den ingår också att genom god historisk information ta fram goda vacciner mot strömmen av historiska faktoider och fake news som tenderar att hota vår demokratiska samhällsordning.

Få saker driver forskningen mer framåt än kravet att kunna besvara till synes enkla och självklara frågor och att sammanfatta egna och andras forskningsresultat på ett begripligt sätt. I den meningen går forskning och populärvetenskap arm i arm. God populärvetenskap är samtidigt en viktig informationskälla för etablerade forskare, som ju alla med nödvändighet är mer eller mindre ensidigt specialiserade.

Vi läsare önskar en redan utmärkt tidskrift all tänkbar fortsatt framgång.