DNA-studie kullkastar gammal teori om medeltida gravar

När arkeologer har hittat vuxna och barn begravda i samma grav har det länge setts som ett tecken på nära familjeband. Men en ny studie visar att den tolkningen oftast varit fel. Forskare vid Stockholms universitet har analyserat DNA från 142 personer från sen vikingatid och medeltid. Materialet kommer från gravplatser i Sigtuna, Västerhus i […]

När arkeologer har hittat vuxna och barn begravda i samma grav har det länge setts som ett tecken på nära familjeband. Men en ny studie visar att den tolkningen oftast varit fel.

Forskare vid Stockholms universitet har analyserat DNA från 142 personer från sen vikingatid och medeltid. Materialet kommer från gravplatser i Sigtuna, Västerhus i Jämtland och Fjälkinge i Skåne. Genom att jämföra de genetiska släktbanden med hur personerna begravdes har forskarna fått en ny bild av det medeltida samhällets begravningsseder.

Resultaten visar att nära biologiska släktingar var förvånansvärt ovanliga i samma grav, trots att många av de begravda hade släktingar på samma kyrkogård.

– Vi antar ofta att vuxna och barn som delar grav var förälder och barn eller andra nära familjemedlemmar. I de flesta fall var det inte vad vi fann, säger studiens huvudförfattare Maja Krzewińska vid Stockholms universitet.

I stället pekar resultaten på att andra faktorer än nära släktskap ofta avgjorde vilka som begravdes tillsammans. Forskarna kunde också använda DNA för att bestämma könet på små barn. Analysen visar att pojkar och flickor ofta begravdes enligt samma regler som vuxna. Vid kyrkogården i Västerhus, där män och kvinnor vanligtvis begravdes på varsin sida av kyrkan, följde även barnen samma mönster.

Enligt forskarna tyder det på att könstillhörighet hade betydelse redan tidigt i livet och påverkade hur människor begravdes. Studien identifierade även en familj på kyrkogården i Västerhus. En kvinna, som av forskarna kallas “Lady 56”, kunde genom DNA kopplas till sina föräldrar, en bror och två döttrar. Samtliga var begravda på samma kyrkogård, men inte i samma grav.

I hennes grav hittades dessutom ett pilgrimsmusselskal – en symbol för pilgrimer som besökt Santiago de Compostela i Spanien. Fyndet visar att kvinnan, trots att hon levde i Jämtland under medeltiden, hade gjort en lång resa genom Europa innan hon dog.

Forskarna menar att studien visar hur analyser av gammalt DNA kan ge nya svar på frågor som länge diskuterats inom arkeologin. I stället för att utgå från att gemensamma gravar speglar biologiska familjer pekar resultaten mot att sociala och religiösa faktorer ofta spelade en större roll för hur människor begravdes.