Norska vikingar redan på 300-talet?

Den norske arkeologen Frans-Arne Hedlund Stylegar hävdar i en kommande bok att vikingarna hade föregångare som härjade utefter Nordsjöns kuster redan på 300-talet. Han grundar sin slutsats främst på de många båthusen som hittas vid den norska kusten och som ofta dateras till samma tid. Hedlund Stylegar har kartlagt alla forntida båthusgrunder som arkeologerna hittat […]

Den norske arkeologen Frans-Arne Hedlund Stylegar hävdar i en kommande bok att vikingarna hade föregångare som härjade utefter Nordsjöns kuster redan på 300-talet. Han grundar sin slutsats främst på de många båthusen som hittas vid den norska kusten och som ofta dateras till samma tid. Hedlund Stylegar har kartlagt alla forntida båthusgrunder som arkeologerna hittat genom åren utefter landets kuster mot Nordsjön och Skagerak.

Hittills känner man till över 800 sådana husgrunder vilka dateras till perioden 200 till 800 e.Kr. Att det inte är fråga om skydd för vanliga fiskebåtar visar sig i att de ofta har en längd på över 20 meter, ibland upp till 40 meter. Båthusen har därför tolkats som förvaringsplatser för krigsskepp och antas ha använts i lokala konflikter i västra och södra Norge. Det är där båthusgrunderna främst ligger spridda med två stora koncentrationer kring Alvarnes norr om Stavanger respektive Spangereid vid Norges sydligaste kust.

Men Hedlund Stylegar menar att storleken på skeppen och de många män de kan ha rymt tyder på att de inte bara använts i lokala konflikter mellan olika hövdingar och krigsherrar utan även i långväga härjningståg. Romerska källor berättar att pirater förekom i Nordsjön och i den Engelska kanalen under 300- och 400-talen. De kallas ofta för ”saxare”, troligen en allmän benämning för sjökrigare vilken kan ha sitt ursprung i den långa vapenkniv som kallas för scramasax och som var vanlig bland germanska krigare.

Enligt Hedlund Stylegard finns det mycket som tyder på att inflytande från romarriket kan ha påverkat både hur båthusen konstruerats och samtida militär planering i Norge som ett eventuellt kanalbygge vid Spangereid. Hans tes är att kunskaperna om detta kommit till Norge med hemvändande legosoldater som varit verksamma i den romerska flottan med början efter Markomannerkrigen omkring år 180. Vid hemkomsten har krigarna etablerat sig som starka sjömakter utan anknytning till kungariken på land på liknande sätt som kartagerna, atenarna och senare venetianerna i Medelhavet. De isländska sagornas sjökungar kan ha varit ledare för sådana maritima krigarföljen.

Några bevarade skepp från samma tid finns inte från Norge. Men Hedlund Stylegar tänker sig att den välbevarade Nydamsbåten, daterad till omkring 320 e.Kr., kan ha kommit därifrån. Den hittades i en mosse på sydligaste Jylland redan 1863 där den enligt gängse tolkning offrats av ortsborna efter att de besegrat en främmande militär styrka som anlänt i skeppet. Nydamsbåten är ett klinkbyggt skepp av nordisk typ, 23–24 meter långt, som rotts med 14 par åror, segel kom till användning i Norden först drygt 400 år senare.

Enligt Hedlund Stylegars kan de stora båthusen utefter Norges kust och Nydambåten ses som bevis på att vikingarnas krigiska levnadsätt till stor del redan var utvecklad omkring 300 e.Kr., det vill säga nästan 500 år innan vikingatiden tog sin början. Men sjörövare har det troligen funnits redan under bronåldern, vilket omvittnas av Bohusläns många hällristningar.