Roligt och läsvärt om mänskligheten

LÅT MIG SÄGA det med en gång – de brittiska arkeologerna Graeber och Wengrow har skrivit en rolig, tankeväckande och lärorik bok. De utmanar den konventionella bilden av mänsklighetens äldre historia sedan istidens glada dagar som en ständig utveckling mot mer avancerade samhällen och hierarkier. Vi får exempel på exempel på att forntidens samhällen kunde se mycket mer annorlunda ut än vad vi allmänhet föreställer oss.

EXEMPLEN ÄR VISSERLIGEN väl kända internt bland arkeologer, men de når sällan ut till en bredare publik. Författarna beskriver hur jägare-samlare kunde hålla slavar och hur jordbruket inte alls var en oavbruten framgångssaga, utan tvärtom stretade exempelvis nordborna framgångsrikt emot i 1 500 år innan de släppte fram bondekulturen. I Östeuropa fanns redan under stenåldern enorma städer med husgytter, men märkligt nog saknas alla spår av hierarkier eller centrala byggnader, så som i de mesopotamiska städerna. Författarna menar också att den västerländska upplysningen har tänkare i den nordamerikanska ursprungsbefolkningen att tacka för mycket. Här har de dock kritiserats för att övertolka fiktiva gestalter i franska författares skrifter.

De listar tre sorters friheter som ska ha gått mer eller mindre förlorade sedan forntiden – friheten att flytta, friheten att strunta i order och friheten att skapa helt nya sociala verkligheter. Här hänger jag inte alls med.

SÅ LÅNGT ÄR ändå boken en fröjd att läsa. Däremot kan man tycka att författarna drar lite väl stora växlar på de historiska egenheter de radar upp, när de menar att detta betyder att våra nutida samhällen skulle kunna se helt annorlunda och bättre ut. Detta har gjort boken särskilt uppskattad i upplysningskritiska universitetskretsar, och bottnar i att författarna bekänner sig till anarkismen, en pubertalt lockande men i grunden otäck ideologi. De listar också tre sorters friheter som ska ha gått mer eller mindre förlorade sedan forntiden – friheten att flytta, friheten att strunta i order och friheten att skapa helt nya sociala verkligheter.

Här hänger jag inte alls med. I de forntida samhällen vi känner till där dessa friheter kanske fanns drogs man med problem som hög våldsnivå och barnadödlighet. Såvitt jag förstår har vi aldrig lyckats bättre med att minska dessa problem och förverkliga de tre friheterna än i nutiden. Det gäller inte minst friheten att skapa helt nya sociala verkligheter. Vad slår demokratin?

TROTS DENNA INVÄNDNING är detta en mycket läsvärd bok, eftersom författarna levande, roligt och lätt beskriver många av mänsklighetens myllrande samhällsformer, i olika tider och på olika håll i vår värld. Framför allt hjälper de oss att betrakta forntidens människor som vuxna, ansvarstagande och politiska varelser. Författarna inleder sin bok med att konstatera att: Vår art, Homo sapiens, har existerat i minst 200 000 år. Det betyder att tiotusen generationer människor har lyckats föda och kärleksfullt mata och fostra barn, medan jordens klimat har kastat fram och tillbaka och själva stjärnhimlen har förvridits till helt nya konstellationer. Människan har den unika förmågan att ständigt sträva och arbeta för bättre villkor. Bra jobbat, fortsätt så!