Sveriges första kloster på Lurö?

GÅTA. Kloster eller en ensam kyrka på Lurö, mitt i Vänern, är en fråga som gäckat arkeologerna under många år. Men det är också märkligt att det överhuvudtaget legat en tidigmedeltida kyrka på den lilla ön som bara kan ha rymt några enstaka gårdar.

Dessutom har de senare årens arkeologiska undersökningar av kyrkan visat att den byggts redan under 1000-talets första hälft, vilket gör den till en av Nordens äldsta stenkyrkor. Sedan 1992 har Värmlands museum bedrivit en rad undersökningar på Lurö för att försöka lösa gåtan med kyrkan på Lurö.

Kyrkan finns inte omnämnd i några samtida historiska källor, så den är helt okänd. När kyrkoruinen provundersöktes för första gången 1989 lanserades idén att den kan ha varit en föregångare till Varnhems kloster, etablerad redan omkring 1143. I en medeltida klosterkrönika nämns att kung Sverker (den äldre) och hans drottning Ulvhild skänkte sina gods på Alvastra och Lurö till två munkkonvent, vilka därmed blev landets första kloster. Det står vidare i dokumentet att konventet på Lurö sedan flyttades i två omgångar tills det till slut hamnade i Varnhem år 1150.

ATT KLOSTRET FÖRST placerades på Lurö kan dels bero på att ön tillhörde kungen, dels att den låg strategiskt mitt i Vänern där sjöleden från Västergötland till Värmland och vidare mot Norge passerade mellan Kållandsö och Värmlandsnäs. Här fanns skyddade hamnar för sjöfarande resenärer och leden ingick också i en av de viktigaste pilgrimsvägarna till huvudorten för Sankt Olofskulten i Trondheim.

Man kan fundera över kyrkans användning i olika faser. Den kan ha fått en helt annan funktion tidigt.

VID PROVUNDERSÖKNINGEN AV ruinkullen kunde arkeologerna konstatera att den dolde en stor kyrkobyggnad av romansk form med ett långhus utan torn och ett smalare kor försett med en halvrund avslutning, så kallad absid. En sakristia var tillbyggd på korets norra sida och utefter hela långhusets sydsida fanns en utbyggnad. Stenkyrkans totala längd visade sig vara 20 meter och långhusets bredd nära åtta meter vilket gör den till en av Skara stifts största tidigmedeltida kyrkor. Kyrkans form och fynd av medeltida mynt gav en preliminär datering till 1160-­talet.

Värmlands museums utgrävningar sedan 1992 visar att kyrkan har en komplicerad historia. För att få en bättre förståelse för platsen har arkeologerna vidgat perspektivet till att omfatta hela ön. De första spåren efter människor är 7 000 år gamla och från slutet av jägarstenåldern. Att sjöleden över Lurö mellan Västergötland och Värmland har tradition åtminstone från bronsåldern omvittnas av en stor mängd rösen och stensättningar på öar och uddar i Vänern. En fornborg, boplatser, gravar och skriftliga källor visar att Lurö haft fast bebyggelse kontinuerligt, med ett avbrott för 1300- och 1400-talen, från åtminstone slutet av stenåldern.

UNDERSÖKNINGARNA GAV TIDIGT sensationella resultat. Kol 14-dateringar av kol från kyrkans murbruk visade att den romanska kyrkan måste ha haft en äldre fas med en grundläggning redan under 1000-talet. Någon kyrkogård har man inte träffat på, endast två gravar har hittats varav en låg delvis under kyrkans absid som kunde dateras till 1200-tal. Ett stycke sydost om kyrkoruinen kunde arkeologerna gräva fram stolphål och härdar som visade sig vara ett långhus som kunde dateras till perioden 1000-talets mitt och fram till omkring 1200. Den var därmed samtida med kyrkans äldsta fas. Längden på huset är inte fastställd, men dess bredd på 7,5 meter tyder på att den kan ha varit upp till 30 meter långt. Det kan betyda att det legat en stormannagård på Lurö med egen gårdskyrka under sen vikingatid och tidig medeltid – kyrkobygge under 1000-talet var det bara kungen eller lokala makthavare som hade möjlighet till. Spår av olika hantverk såsom smide, bronsgjutning och trähantverk stärker bilden av en stormannagård. Men varför har den legat på denna lilla ö?

DE SENASTE ÅRENS undersökningar har varit inriktade på den cirka 9×5 meter stora utbyggnaden på kyrkans sydsida. Matrester kunde datera den till samma period som kyrkans tidigaste fas, det vill säga mellan 1030-talet och tidigt 1200-tal. Målet har sedan varit att försöka ta reda på vad utbyggnaden använts till och hur stor den kan ha varit. Återigen ställdes frågan om ett kloster på ön. Kanske var det början på ett bygge av ett kloster på ön som aldrig fullföljts?

Årets undersökningar som avslutades sista augusti har gett nya resultat, men också nya frågor. Hans Olsson, projektledare och arkeolog på Värmlands museum berättar:

– I år har vi en hittat en kors­arm till kyrkan på södra sidan, motsvarande en på norra sidan som vi anat tidigare. I tillbyggnaden på samma sida har vi grävt fram en ugnskonstruktion och hittat massor av ben i golvlagret, framför allt fiskben. Är det bara matlagning eller för avsalu, kan man undra? Mycket brända fröer i tillbyggnaden och en hel del keramik fann vi också. Även i den södra korsarmen fanns det fiskben. Man kan fundera över kyrkans användning i olika faser. Den kan ha fått en helt annan funktion tidigt, vilket kanske förklarar varför den inte finns omnämnd i skriftliga källor. Vad gäller frågan om ett tidigt kloster, så blev det knappast en fullt utbyggd klosteranläggning. Tillbyggnaderna kan ha skett på initiativ av Varnhems kloster när kyrkan fått en annan användning. Det blir spännande att se var de kommande analyserna kan ge, framför allt alla fiskbenen. Det är klart att tillbyggnaderna är uppförda i samma teknik som kyrkan. Man kan ana minst två byggnadsfaser. Först själva kyrkan som tillkommer på 1000-talet, sedan en ombyggnad, kanske om klostret flyttas till Varnhem. Om det sker för kyrkliga eller andra ändamål är ännu oklart. Södra tillbyggnaden tycks ha tillkommit under tidigt 1100-tal. Vi har hittat ett brandlager både i kyrkan och i tillbyggnaden som visar att byggnadskomplexet brunnit ned under 1300-talet och sedan övergivits.

OM DET BLIR någon fortsättning på grävningarna är oklart. Det får svaren på analyserna avgöra, konstaterar Hans Olsson. Blir de spännande och överraskande kan det nog bli så. Det är lite så det har fungerat genom åren.