Fler svårfångade kungar

Magnus  Källström

Magnus Källström

17 feb 2023

RANNSAKNINGAR I RUNSTENSFÖRRÅDET:

PÅ RUNSTENEN VID Simris kyrka i Skåne finns en skadad runföljd som enligt ett förslag omtalar att döde var svæin konungs ā Svēþiūðu »tjänare hos kungen i Sverige». Stenen bär en typisk uppländsk runstensornamentik och en liknande djurornamentik finns också på en guldring som hittades 1882 vid muddring av hamnen i Simrishamn. Arkeologen Birger Nerman har föreslagit att både stenen och ringen kan vara spår efter de strider som enligt Adam utkämpades mellan den Anund Jakob och den norske kungen Magnus den gode, efter att den senare hade drivit sin halvbror Sven Estridsson i landsflykt till Sverige. Dessa händelser ska ha inträffat under 1040-talet, men ornamentiken på runstenen visar att den bör tillhöra tiden efter cirka 1070. Tittar man närmare på den skadade runföljden så verkar det också något troligare att inte har stått kunu[nk]s »kungens» utan kunu[lf]s »Gunn­ulvs», vilket man tidigare också har räknat med.

FOTO: MAGNUS K ÄLLSTRÖM, RA Ä RESP. ULF BRUXE, SHM

Stenen bär en typisk uppländsk runstensornamentik.

RUNSTENEN VID LILLA RUNHÄLLEN står norr om Heby i nordvästra Uppland. Den person som har rest stenen efter sig själv, kallar sig både Ænglandsfari »Englandsfararen» och afi × kunu-s, vilket har tolkats som afi konungs »kungens farfar (eller morfar)». Den i runologiska frågor ofta helt opålitlige Åke Ohlmarks menade att det var självklart att stenen är rest av Skoglar-Toste, Sigrid Storrådas fader, som ju var morfar till Olof Skötkonung. Denne Toste antas också finnas omnämnd som utbetalare av en danagäld på den ena Yttergärdestenen i Orkesta och borde alltså med goda skäl ha kunnat kalla sig Englandsfarare. Vad ingen verkar ha uppmärksammat är att den första runan i namnet på den som rest runstenen vid Lilla Runhällen fortfarande är delvis bevarad i rundjurets huvud och att det är en þ-runa. Det utesluter att namnet skulle ha varit Tosti, som ska skrivas med t.

FOTO: ATA

RUNSTENEN I RÅDA KYRKA i Västergötland är rest till minne av Gunne, som »dog i strid, då konungar kämpade» (Eʀ varð dauðr ī orrustu, eʀ barðus kunungaʀ). Vilka kungar det rör sig om går inte att avgöra. Man har gissat på det berömda slaget vid Svolder omkring år 1000, men också på slaget vid Helge å i Skåne år 1026, då Anund Jakob och den norske kungen Olof Haraldsson stred mot Knut den store. Nästan exakt samma formulering finns också på en runsten i Århus i Danmark.

FOTO: BENGT A. LUNDBERG, ARKIVSÖK RAÄ

Emund Gamle var kung i Uppsala då stenen restes.

JÄRVSTASTENEN UTANFÖR GÄVLE i Gästrikland bär den dunkla runföljden þasataimunt, som har tolkats som »Då satt Emund» och antagits syfta på att Emund Gamle var kung i Uppsala då stenen restes. Stenen är signerad av runristaren Åsmund Kåresson, som av vissa har identifierats med missionsbiskopen Osmundus som enligt Adam av Bremen var verksam vid Emund Gamles hov. Stenens ornamentik visar dock att den har till­kommit under 1000-talets första hälft, medan Emunds regeringstid ska ha infallit cirka 1050–60. Någon över­tygande förklaring av vad runorna þasataimunt egentligen betyder har ännu inte presenterats.

FOTO: MAGNUS KÄLLSTRÖM, RAÄ