Trepanerad kvinnoskalle hittad vid bygget av Ostlänken

Carl Undéhn

Carl Undéhn

7 sep 2026

Ett hål i en människas skalle är kanske inte det första man förknippar med sjukvård. Men för tusentals år sedan kunde det vara just det. I Södermanland har arkeologer hittat överdelen av en människoskalle i en järnåldersgrav med tydliga spår av så kallad trepanering. Det är en av världens äldsta kända kirurgiska metoder och innebär […]

Ett hål i en människas skalle är kanske inte det första man förknippar med sjukvård. Men för tusentals år sedan kunde det vara just det.

I Södermanland har arkeologer hittat överdelen av en människoskalle i en järnåldersgrav med tydliga spår av så kallad trepanering. Det är en av världens äldsta kända kirurgiska metoder och innebär att man öppnar skallbenet genom att skära eller borra bort en del av det. Fyndet gjordes av företaget Arkea kulturmiljökonsult i samband med undersökningar av marken kring Tystberga inför bygget av Ostlänken där. Där undersöks fem gravar där den största är sju gånger fem meter.

Exakt varför människor utförde sådana ingrepp är inte känt. De kan ha varit ett sätt att behandla skador eller sjukdomar, men kan också ha haft rituella betydelser. Tidigare fynd har visat att såret efter ingreppet har läkt, vilket är ett tecken på att personen som utsatts för den brutala behandlingen även överlevde ingreppet.  

En av de fem gravarna som undersöks vid Tystberga i Södermanland i samband med bygget av Östlänken. Foto: Arkea kulturmiljö AB

En osteologisk analys visar att skallfragmentet tillhört en kvinna och det saknas tecken på läkning runt öppningen i skallbenet. Hon dog därför sannolikt i samband med operationen eller kort därefter.

Det är däremot inte bara själva ingreppet som gör fyndet ovanligt.

– Undersökningen visar att graven inte är bevarad i sitt ursprungliga skick utan har öppnats vid ett senare tillfälle och att man då har lagt ner den trepanerade skallbiten. Inga ben från den ursprungliga gravläggningen har påträffats och sannolikt hör skallen inte till den första begravningen, säger Tove Stjärna, vd på Arkea Kulturmiljökonsult, i ett pressmeddelande.

Varför någon senare har placerat just den delen av en kvinnas skalle i graven går inte att säga i dag. Även själva gravskicket gör fyndet intressant. Under järnåldern var kremering vanligt i området, vilket innebär att de döda ofta brändes innan de gravsattes. Att då hitta en obränd del av en människoskalle är ovanligt.

Annons: