Svenska skeppsvrak från 1715 avslöjar vardagen ombord

Foto: Dr. Rita Gerlach-March/WKM MV Med hjälp av databasen Örloggen hos Vrakmuseet i Stockholm kunde två skeppsvrak utanför den tyska Östersjökusten identifieras som svenska skepp, något vi skrivit om här tidigare. Det handlar om handelsskeppet Cecilia och fregatten Postillion som båda gick under vintern 1715 efter att ha fastnat på grund och senare krossats av […]

Foto: Dr. Rita Gerlach-March/WKM MV

Med hjälp av databasen Örloggen hos Vrakmuseet i Stockholm kunde två skeppsvrak utanför den tyska Östersjökusten identifieras som svenska skepp, något vi skrivit om här tidigare. Det handlar om handelsskeppet Cecilia och fregatten Postillion som båda gick under vintern 1715 efter att ha fastnat på grund och senare krossats av drivisen. Eftersom skeppen övergavs hastigt blev stora delar av utrustningen kvar ombord.

Nu har arkeologer från den tyska kulturmiljömyndigheten LAKD tillsammans med det svenska Vrakmuseet presenterat de första resultaten från de senaste årens undersökningar. Bland fynden finns allt från träföremål, kritpipor och spelpjäser till bestick med ingraverade monogram, rep, textilier och en järngryta från skeppets byssa. Föremålen ger en ovanligt detaljerad bild av hur de vanliga sjömännen levde ombord. Det har även hittats bevarade tygföremål som tros vara delar av kläder.

Bland fynden som presenterats finns också ett kanonrör i brons som väger omkring 400 kilo. Det uppges ha erövrats av Sverige 1634 under trettioåriga kriget och var alltså redan omkring 80 år gammalt när fartyget förliste. Även skeppsklockan har hittats, vilket ytterligare bekräftar att det handlar om fregatten Postillion.

Med sin längd på 30 meter och omkring 20 kanoner uppskattas Postillion ha haft en besättning på drygt 100 man. Med hjälp av de nu bärgade fynden hoppas arkeologerna kunna lära sig mer om vilka de var och hur livet ombord såg ut. Sedan tidigare är det känt att kapten på Postillion var Mikael Spalding.

Trots de många fynden kommer vraken inte att bärgas. Arkeologerna anser att de bevaras bäst på Östersjöns botten, där de kalla och syrefattiga förhållandena har skyddat trä och andra organiska material i över tre sekler. I stället planeras fortsatta undersökningar i samarbete mellan tyska och svenska forskare för att ge en tydligare bild av den svenska marinens verksamhet i dåvarande Svenska Pommern under det stora nordiska kriget.