Neandertalarna kunde gå i ide

ANALYS. La Sima de los Huesos är en hålgrotta belägen i norra Spanien i vilken man har hitta benrester av minst 28 preneandertalare som är kring 400 000 år gamla. Den torra luften nere i hålan kombinerat med dess svårtillgänlighet gör att benfynden är mycket välbevarade.

Nu har två forskare, Juan-Luis Arsuaga – som ledde teamet som först undersökte grottan – och Antonis Bartsiokas, publicerat en studie på flera av skeletten från grottan och kommit fram till att dessa pre-neandertalare … kunde gå i ide.

Slutsatsen drar de efter att ha använt sig av makrofotografering, analyser i mikroskop och genom att studera biologisk vävnad samt skiktröntgen.

De använder flera markörer för att undersöka om pre-neandertalarna från Sima de los Huesos använde sig av samma typ av strategisk långvarig vila för att undvika svält och kalla årstider som vissa djur gör när de går i ide.

– Det rör sig om hur olika benelement tillväxer och läker efter och under långvarig vila, sjukdomar man kan få om man är dåligt anpassad för långa perioder av vila i mörka utrymmen, och åldersfördelningen på döda, säger Anders Götherström, professor i molekylär arkeologi till Populär Arkeologi.

Tillväxten på benen stördes flera månader varje år vilket forskarna menar beror på att hela metabolismen gick in i dvala. Alltså i ide. Det var ett sätt för dem att överleva de hårda och iskalla villkoren i området de bodde i. Bristen på föda kan ha varit stor, och de hade inte tillgång till fet fisk på det sätt som exempelvis inuiterna har haft under de mörka vintermånaderna.

Hypotesen får betecknas som extrem, och kraven måste därför vara extra tuffa på bevisen.

Många däggdjur går i ide, som exempelvis fladdermöss, igelkottar och björnar. Men även vissa sorters lemurer, vars genetiska arv sträcker sig tiotals miljoner år bakåt i tiden.

Har förmågan, som ursprungligen fanns när lemurer och hominider separerade under evolutionens gång, alltså levt kvar hos dessa pre-neandertalare? Det är tanken som forskarna lyfter fram. Det antyder helt enkelt att den genetiska grunden och fysiologin för en ämnesomsättning anpassad för att gå ide kan bevaras i många däggdjursarter. Ben från björnar som man har hittat i samma grotta visar dessutom på samma mönster som hos pre-neandertalarna.

– Å ena sidan är det ett kul tankeexperiment att den här typen av människor kan ha använt sig av den här strategin för sin överlevnad. Men hypotesen får betecknas som extrem, och kraven måste därför vara extra tuffa på bevisen. Det är ju bara populationen i Sima de los Huesos som visat på de här samlade indikationerna hitintills, och mycket av det man ser gissar jag kan förklaras av andra scenarier, till exempel att de stängts in i grottan och svultit ihjäl, säger Anders Götherström.

– Jag tycker inte att argumenten räcker för att hävda att den typen av pre-neandertalare som återfunnits i Sima de los Huesos använde långvarig vila i grottor som en överlevnadsstrategi. Men jag tycker ändå de har tillräckligt för att göra tankeexperimentet och ställa frågan.

Osteologen Anna Kjellström vid Stockholms universitet tycker att det är en fascinerande studie.

– Helt klart har de studerade individerna haft metabola problem, alltså lidit av exempelvis D-vitaminbrist. Men jag är osäker på deras tolkning och skulle vilja veta mer om individernas levnadsmiljö. Oavsett detta så vore det ju underbart om man hade förmågan att sova bort de närmaste månaderna.