Nytt so(rg)ligt ljus över solur

SOLURSFYND. Historikern Lennart Lundmark skrev 1989 boken Tidens gång & tidens värde om hur människors attityd till tid under historiens gång har förändrats beroende på ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden. I PA nr 3/2020 berättade vi om kalenderstavens betydelse under bronsåldern. Och nu är det solurets tur. Margareta Hammerman, Stockholm, har tipsat om flera solursfynd från Ormsö i Estland. År 1206 grundades en koloni med öländska fiskarbönder på ön, som blev kvar till andra världskriget, då befolkningen flydde till Sverige.

År 1855 berättade etnologen Carl Russwurm att (bland annat) på Ormsö fanns i varje by ett solur, som bönderna hade huggit och ställt upp.

Men när skedde det? Det finns ett par ledtrådar. År 1741 skänktes ett solur till kyrkan, och år 1648 omnämns ”eine Sonnen schiebe” på ormsögodset Magnushofs gårdsplan. Godset grundades 1636. Bland ägarna kan nämnas Magnus Gabriel de la Gardie, Otto von Königsmarck och de ökända Stackelbergarna från 1747. Inte minst de sistnämnda krävde dryga dagsverken av ormsöbönderna under hot om spöstraff. Då gällde det att passa tiden, vilket förmodligen är den sorgliga orsaken till solurens förekomst.