Kanonfynd på Kronan

Skeppet Kronans kanon har legat på 27 meters djup sedan den 1 juni 1676. Nu plockas den upp!

LÅNGSAMT FIRAS EN dykarklocka med två tungdykare ned från hms Belos, svenska marinens ubåtsräddnings- och dykfartyg.

På 27 meters djup stannar den och inför dykarnas ögon öppnar sig en tidskapsel från den 1 juni 1676. Framför dem på botten ligger nämligen vraket av det förlista regalskeppet Kronan.

Kronan var svenska flottans stolthet men exploderade och sjönk utanför Ölands sydöstra kust vid en sammandrabbning om drygt hundra skepp mellan svensk flotta och en kombinerad nederländsk och dansk flotta som en del av Skånska kriget 1675–1679.

– Det är fantastiskt med de historiska vingslagen, säger Andreas Sannerman, dykare och besättningsman på Belos som nu i maj var med och dök på Kronan för tjugonde året.

VRAKET AV KRONAN hittades 1980 på botten av Östersjön cirka sex kilometer utanför byn Hulterstad på sydöstra Öland. Sedan dess har det årligen pågått marinarkeologiska undersökningar av vraket och mer än 30 000 fynd har bärgats.

Sedan 2019 har hms Belos varit basfartyg för dykningarna, något som har ökat dyktiden när försvarsmaktens dykare deltar. De är kopplade till dykklockan via en navelsträng som ger dem en gasblandning som kallas för nitrox som innehåller mer syre än normalt och mindre kväve.

Det ger en dyktid på botten på 100 minuter mot mer traditionell dykning som ger ungefär 30 minuters bottentid för en dykare.

Dykarna arbetar två och två och har innan dykningen sker noggrant diskuterat igenom med dykledningen om vad uppdraget för dagen innebär.

– Vrakplatsen är som ett stort plockepinn, säger Andreas Sannerman. Det är inte bara att ta tag i ett intressant fynd och dra fram det. Vi jobbar uppifrån och ner, lager för lager, och måste alltid tänka ut vad som sker om vi lyfter bort något. Hur påverkas kringliggande material och vad ger det för rörelser vidare? Som tur är så kan vi hela tiden kommunicera med dykledaren uppe på båten.

PROJEKTLEDARE FÖR HELA Kronanprojektet är Lars Einarsson, marinarkeolog från Kalmar Länsmuseum. Han har ägnat drygt 40 år åt arbetet med Kronan och är fortfarande fylld av entusiasm inför uppdraget.

Som gammal attackdykare inom marinen så har han själv gjort närmare 2 000 dykningar på Kronan. Men nu sedan Belos kom sitter han i dykledningscentralen på fartyget och följer via dykarnas hjälmkameror dykningarna på stora bildskärmar.

– Tack vare att vi får hjälpen från marinen så har dykarbetet blivit mer effektivt, säger Lars Einarsson. Vi hinner med cirka 700 minuter bottentid per arbetsdag med Belos dykare. Och vi har inte något tidbortfall tack vare fartygets dynamiska positioneringssystem, som håller fartyget på exakt plats oavsett väderlek. Vid normal dykning har vi mellan 25–30 procents bortfall bara på grund av dåligt väder. Så på tre arbetsdagar hinner vi nu med lika mycket arbete som det tidigare tog cirka två veckor att utföra.

UNDER EXPEDITIONEN I maj bärgades den 48:e bronskanonen sedan projektet startade 1980. Redan på 1680-talet bärgades 60 kanoner vilket innebär att totalt 108 kanoner har tagits upp från vraket. Det är nästan samtliga kanoner som beräknas ha funnits ombord. Möjligt är att det i framtiden kan hittas ytterligare 2-6 något mindre kanoner.

– Vi tog upp den sista av fartygets 36-pundiga kanoner vilka var de största kanonerna ombord. Den väger närmare fyra ton och för att få loss den ur bottenleran fick vi använda en dragkraft från lyftkranen på 10–12 ton, berättar Lars Einarsson.

NÄR KANONEN UNDER högtidliga former fredagen den 13 maj formellt överlämnades från marinen till Länsmuseet vid Elevatorkajen i Kalmar så fanns även Stina Damberg på plats. Hon är konservator på museet och jobbar tillsammans med ett flertal kollegor med att bevara fynden från Kronan.

– Kanonen vi får i dag kommer att ta tid att konservera, berättar Stina Damberg. Först
kommer den att hamna i ett vattenbad under
cirka ett år. Under åren på botten har det varit stabila förhållanden men nu när den har kommit upp så kan det förändras så vi måste vi se till att den bevaras. Det gör vi bland annat genom rengöring och bad i avjoniserat vatten. Troligen är kanonen laddad, så laddningen måste vi också ta bort.

Vi tog upp den sista av fartygets 36-pundiga kanoner vilka var de största kanonerna ombord.

STINA DAMBERG HAR jobbat många år med fynden från Kronan och jobbar även med materialet som finns i montrarna på muséets Kronanutställning.

– Vi måste alltid ha koll på alla fynd och sedan förnyar vi utställningen också. I år kommer vi till exempel med en helt ny monter som heter ”Gåtor och fragment” och innehåller bland annat fynd vi inte är riktigt säkra på vad det är, säger hon.

FÖR LARS EINARSSON är fynden också viktiga ur olika aspekter.

– Många tror att alla fynd vi gör kan kopplas till det militära livet men så är verkligen inte fallet. Kronan utgör en ögonblicksbild av hur livet kunde se ut 1676. Cirka 50 procent av fynden är vanliga civila fynd som lär oss mycket om hur livet såg ut på den tiden, säger Lars Einarsson.

För framtiden hoppas både han och många andra att man i Kalmar kan bygga ett fristående Kronanmuseum. Ett museum skulle vara viktigt som forskningsbas och besöksmål för regionen, Sverige och faktiskt för världen, menar Lars Einarsson.

– Jag skulle gärna se att bygget av ett Kronanmuseum kunde starta redan inom ett par år. Det är viktigt att vi kan delge både allmänhet och forskare innehållet av vårt arbete. Genom åren har dessutom Kronan redan blivit ett globalt varumärke, säger Lars Einarsson.