Mineralskikt kan ha skyddat grottmålningar i 37 000 år

Ett tunt lager av kalkspat kan ha bidragit till att bevara några av världens äldsta grottmålningar i närmare 37 000 år. Det visar en ny studie av målningarna i Chauvetgrottan i södra Frankrike. Med hjälp av ultraviolett ljus har forskare nu kunnat undersöka hur det tunna mineralskiktet bildats och hur det påverkar bevarandet av bilderna.I […]

Ett tunt lager av kalkspat kan ha bidragit till att bevara några av världens äldsta grottmålningar i närmare 37 000 år. Det visar en ny studie av målningarna i Chauvetgrottan i södra Frankrike. Med hjälp av ultraviolett ljus har forskare nu kunnat undersöka hur det tunna mineralskiktet bildats och hur det påverkar bevarandet av bilderna.

I Chauvetgrottan i sydöstra Frankrike finns över 1 000 målningar och ristningar som skapades under den senaste istiden och hör till de äldsta kända exemplen på mänsklig konst. På grottväggarna avbildas bland annat lejon, noshörningar, mammutar, hästar och bisonoxar. För omkring 23 000 år sedan förseglades grottan av ett stenras och först 1994 upptäcktes konsten på väggarna där igen.

Att grottan var stängd är en orsak till att ristningarna och målningarna har bevarats in i vår tid. Men inte den enda, visar undersökningarna av ett franskt forskarlag vars resultat har publicerats i tidskriften ACS Omega. Genom en metod kallad UV-fluorescensspektroskopi där grottväggarna belysts med ultraviolett ljus kan olika material identifieras utifrån hur de reagerar och vilket ljus de avger. Metoden användes för att kunna genomföra undersökningen utan att röra väggarna och resultatet visar att det har bildats tunna lager av ett genomskinligt lager av mineralet kalcit som täcker de djurmotiv som tecknats med träkol. Det kan fungera som en naturlig fernissa och bidra till att skydda målningarna från yttre påverkan.

Lagret har bildats av droppande vatten och varit svårt att upptäcka innan då kalcit, eller kalkspat, även utgör en del av den kalksten som grottväggarna består av. Först nu med hjälp av UV-fluorescensspektroskopi har det kunnat särskiljas genom små mängder organiska föroreningar i de olika lagren. Forskarna kunde också se att mineralskiktet varierar mellan olika delar av grottan. På vissa ställen har det bildats ovanpå målningarna, medan det på andra platser främst återfinns på de kala bergytorna.

Själva undersökningen fick göras från viss distans då det även finns fotspår från både människor och djur på marken framför grottväggarna. Mätutrustningen placerades därför på en gångbro omkring 2,5 meter från väggarna.

Resultaten ger forskarna en ny möjlighet att studera hur grottmålningarna har förändrats under årtusendena. Metoden väntas nu kunna hjälpa till att bedöma hur väl bevarade målningarna är och vad som behövs för att skydda dem inför framtiden.