Studie: Större sädeskorn berodde på klimatet – inte på människans odling

Jade Whitlam från universitetet i Oxford separerar förkolnade spannmålskorn från fyndplatsen Sharara. Foto: Jerome Poulalier För omkring 11 000 år sedan började människor i sydvästra Asien ta vilda sädesslag, baljväxter och fruktbärande växter i odling. Det blev början på en lång utveckling som så småningom ledde till jordbrukssamhället. En av de förändringar som länge har […]

Jade Whitlam från universitetet i Oxford separerar förkolnade spannmålskorn från fyndplatsen Sharara. Foto: Jerome Poulalier

För omkring 11 000 år sedan började människor i sydvästra Asien ta vilda sädesslag, baljväxter och fruktbärande växter i odling. Det blev början på en lång utveckling som så småningom ledde till jordbrukssamhället.

En av de förändringar som länge har ansetts vara ett tidigt tecken på att människan började domesticera växter är att sädeskornen blev större. Men en ny studie som publicerats i Proceedings of the National Academy of Sciences (PNAS) visar att det inte nödvändigtvis var människans urval som låg bakom de första större kornen.

Forskare från Christian-Albrechts-Universität i Kiel och universitetet i Oxford har analyserat förkolnade rester av korn och emmervete från de yngre stenåldern bosättningarna el-Hemmeh och Sharara i Wadi el-Hasa i Jordanien. Under arbete kombinerades analyser av sädeskornens form med den ekologiska sammansättningen av växtarter funnits i närheten samt kolisotoper från förkolnade rester av korn och emmervete. Utifrån det gick det att bedöma vilken roll som mänsklig påverkan spelat jämfört med olika miljöfaktorer. 

Att den mänskliga påverkan nu spelas ned beror på att resultatet visar att sädeskornen fortfarande hade egenskaper som kännetecknar vilda växter under den yngre stenåldern. Men storleken på kornen varierade kraftigt, där vissa var små som hos vilda växter och andra betydligt större som hos senare domesticerade sädesslag. Samtidigt tyder fynden på ogräs intill sädeskornen att marken inte vuxit på platser som systematiskt har bearbetats av människor. 

Skillnaderna i storlek anser forskarna i stället ha orsakats av tillgången på vatten. De större kornen, som påminner om domesticerade sädesslag, antas ha vuxit till under mer fuktiga förhållanden än de mindre.

– När vi hade sammanfört de arkeobotaniska, ogräsekologiska och isotopiska resultaten blev det tydligt att miljöförhållandena gav en betydligt bättre förklaring till de observerade variationerna i kornstorlek än genetiskt urval i samband med jordbearbetning. Det tyder på att det genetiska urvalet till förmån för större korn kan ha skett senare än vad man tidigare har antagit, säger Jade Whitlam från Oxfords universitet som lett arbetet med studien. 

Studien ger därmed en något annorlunda bild av övergången från jägar- och samlarsamhällen till jordbruk. De första försöken att odla växter kan ha varit en del av en lång process där människor och växter anpassade sig till varandra, snarare än början på ett medvetet och snabbt arbete med att domesticera grödor.