Vikingarnas genvägar

ARKEOGENETIK. I höstas publicerades artikeln ”Population genomics of the Viking world” i Nature, där resultatet av i runda tal nittio forskares arbete med att studera genomet hos 442 vikingatida människor från Europa och Grönland presenterades. Arkeogenetikern Anders Götherström vid Stockholms universitet, som själv inte hör till gruppen bakom studien, säger:

– Studien bjuder inte på stora överraskningar, men just det är det fina med den! Den visar hur arkeogenetiken fungerar som ett hjälpmedel för arkeologer och historiker att utvärdera och nyansera resultat de har nått med andra källmaterial. Här bekräftas exempelvis att västskandinaver huvudsakligen har rört sig västerut och ostskandinaver österut. Men det finns också flera spännande delresultat.

Till resultaten hör att schablonbilden av den blonde vikingen måste nyanseras, att vikingaexpeditioner kunde företas av nära släktingar och att typisk vikingakultur kunde bäras upp av människor som saknade påbrå från Skandinavien. Det sker också en påtaglig inflyttning utifrån Europa till Sverige. En betydande del av skandinaverna hade ett inslag av utomskandinaviska förfäder. Även senare har inflyttningen varit stor till Sverige, främst kanske från Danmark och Finland. Det gör att bara mellan en sjundedel och en tredjedel av genomet hos dagens svenska befolkning överensstämmer med det hos det vikingatida stickprovet från Sverige.