Vetebröd håller folket lugnt – från antiken till idag

RYSSLANDS INVASION AV Ukraina har förutom ett enormt mänskligt lidande fått en rad andra konsekvenser. En sådan är att det uppstått brist på vete eftersom både Ukraina och Ryssland tillhör världens största exportörer. Detta har lett till stigande priser som slår hårt mot länder beroende av importerat vete, särskilt Egypten. Den egyptiska staten subventionerar bröd till 60 miljoner invånare – nästan två tredjedelar av befolkningen. De får köpa fem bröd om dagen för fem egyptiska pund, men stigande priser skapar oro.

SYSTEMET FÖR TANKARNA till antikens Rom, då den romerska staten subventionerade spannmål till stadens fattiga befolkning. Fria medborgare fick köpa ca 30 kg i månaden för ett lägre pris än marknadsvärdet. Under första århundradet f.Kr. blev spannmålet för de fattiga gratis. Antalet romare som var berättigade till dessa förmåner steg med tiden, men ett tak på 200 000 sattes av kejsar Augustus. Senare under kejsartiden ersattes spannmålet av bröd. Det var lättare för staten att ombesörja malning av säd till mjöl och bakning i stor skala än att detta skulle göras i de små kvartersbagerierna. Utgrävningar på Janiculum, kullen ovanför stadsdelen Trastevere, visar att man på 200-talet e.Kr. uppförde stora kvarnar för att mala säd. Kvarnarna drevs med vatten från Aqua Traiana, en akvedukt invigd av kejsar Trajanus 109 e.Kr. Det är svårt att uppskatta hur mycket spannmål Rom behövde importera, men historiker har kommit fram till ca 250 000 ton per år beräknat på en befolkning på en miljon. Därtill skall läggas de enorma mängder vin och olivolja som fraktades till Rom från olika delar av det vidsträckta riket.

EN AV ROMS främsta källor för spannmål var Egypten vars jord gav en extremt rik skörd tack vare Nilens årliga översvämningar. Stora lastfartyg gick i skytteltrafik mellan Alexandria och den stora hamnen i Puteoli (dagens Pozzuoli) i Neapelbukten. Där lastades spannmålet om till mindre fartyg som seglade till Roms hamnstad Ostia för vidare transport på flodbåtar längs Tibern till Rom. Det var en imponerande logistikkedja, särskilt som flera spannmålsfartyg ofta anlöpte hamnen samtidigt. Kejsar Claudius effektiviserade godshanteringen genom bygget av hamnen Portus strax norr om Ostia där större fartyg kunde lägga till direkt. Portus utökades sedan av Trajanus som anlade en sexkantig hamnbassäng och stora magasinsbyggnader. Arkeologin har ökat vår förståelse av dessa platser, inte minst Ostia, vars välbevarade ruiner ger en värdefull inblick i vardagslivet i en romersk stad. Redan i samband med att Roms flygplats anlades i Fiumicino grävde man 1958–61 ut välbevarade vrak av romerska flodbåtar som skötte transporterna på Tibern. Senare års utgrävningar av Portus har ytterligare fördjupat kännedomen om hamnen och dess logistik.

DET ÄR EN ödets ironi att just Egypten som var så viktigt för det antika Roms försörjning inte längre kan föda sin befolkning och nu kraftigt påverkas av kriget i Ukraina. Stigande vetepriser hotade de egyptiska subventionerna redan före Rysslands invasion, men nu är situationen allvarlig. Det sista man vill uppleva är nya bröduppror liknande dem som tidigare ägt rum. Flera skeppslaster med tiotusentals ton vete som den egyptiska staten köpt har fastnat och det är oklart om de kommer att kunna nå Egypten. Landet ser sig nu om på världsmarknaden och får kanske köpa sitt vete från andra storproducenter som Rumänien, USA och Australien.

JÄMFÖRELSEN MELLAN ROM och Egypten visar hur vissa till synes moderna företeelser inte är så moderna. Skillnaden här är främst att Rom med sitt imperium kontrollerade områdena där spannmålen odlades medan det moderna Egypten är utlämnat till marknaden.