Två boom för svensk arkeologi

Boom 1.

ANSLAG. Inte nog med att 40 miljoner kronor har anslagits till att gräva ut hövdingahallen i Uppåkra, som vi berättade om i förra numret av tidningen. Nu anslås lika mycket pengar till forskning på Ölands fornborgar.

Sandby borg undersöks årligen sedan 2011 av arkeologer från Kalmar läns museum, Linnéuniversitetet och Stockholms universitet. Här har man hittat en mängd döda liggande innanför murarna som visar att borgens befolkning massakrerades vid ett överraskningsanfall i slutet av 400-talet. Foto: Sebastian Jacobsson

Medlen kommer från Riksbankens jubileumsfond som ska finansiera ett åttaårigt forskningsprojekt med namnet ”Kris, konflikt och klimat – samhällsförändring i Skandinavien 300–700”. Syftet är att med utgångspunkt i de öländska fornborgarna försöka förstå detta omvälvande skede i Nordens historia då massakern vid Sandby borg skedde och en samhälls- och klimatkris drabbade Europa vid mitten av 500-talet.

Projektet drivs av Stockholms universitet under ledning av Kerstin Lidén, professor vid arkeologiska forskningslaboratoriet. En rad forskare som är särskilt kunniga på Ölands järnålder är knutna till projektet och Kalmar läns museum är en av flera parter i satsningen.

– Många tar för givet vad Ölands fornborgar är, men det finns många obesvarade frågor, säger projektledaren Kerstin Lidén. Borgarnas datering är inte helt utredd, inte heller hur de använts, vilka som bodde i dem, varför de övergavs och i vissa fall återanvändes och hur de relaterade till omlandet.

AV ÖLANDS 16 säkra fornborgar är endast Eketorp till större delen undersökt medan Sandby borg bara är grävt till 10 procent och ytterligare sju fornborgar berörts i mycket liten omfattning.

Under första året av projektet inventeras och prospekteras samtliga av Ölands fornborgar. Därefter bestäms var och hur undersökningarna ska utföras.

– Vi hoppas att våra resultat kan säga något om krisen i internationellt perspektiv och öka vår förståelse för de dåtida samhällenas motståndskraft i sådana sammanhang, fortsätter Kerstin Lidén.

Boom 2.

OSTLÄNKEN. Inom uppdragsarkeologin händer det också stora saker. Under året drar det hittills kanske största arkeologiska projektet i Sverige någonsin igång på allvar. Det blir många utgrävningar för höghastig­hetsbanan Ostlänken som startar med förundersökningar av de berörda fornlämningarna för att fastställa hur omfattande de är och hur de ska angripas arkeologiskt. Ostlänken blir en ny 16 mil lång järnvägslinje mellan Järna i Södermanland och Linköping i Östergötland. Utgrävningarna kommer att beröra redan kända fornlämningar och en hel del nyupptäckta som kommit fram vid de många arkeologiska utredningar som skett sedan 2012. Många museer och arkeologiföretag är inblandade i undersökningarna utefter järnvägssträckan. En av de största aktörerna är Arkeologerna vid Statens historiska museum.

En av högarna på gravfältet Sille högar vid Vagnhärad grävdes ut vid förundersökningarna under hösten. Foto: Ann Westermark, Arkeologerna

– Vår kanske intressantaste undersökning är Sille högar vid Vagnhärad, berättar Arkeologernas projektledare för Ostlänken. Tom Carlsson. Här finns ett höggravfält från yngre järnålder med brandgravar som vi håller på och förundersöker nu under hösten. Det blir flera analyser av gravarna, bland annat av strontium i de begravdas tänder för att kunna bestämma om de döda var födda och uppväxta i bygden eller kom från andra håll.

Undersökningarna för Ostlänken blir till ett tvärsnitt genom det mellansvenska landskapet, där många olika lämningar berörs ända från äldre stenålder och så långt fram i tiden som till 1700-tal. Tidigare fynd i områdena utefter järnvägssträckan av bronssvärd, järnyxa och brynja från vikingatiden, guldgubbar, mynt och glas antyder att det kan bli både spännande och överraskande resultat.

Peter Bratt

Peter Bratt

PUBLICERAD: 2022-12-02

Relaterat innehåll