Njut av konsten – men bryt inte ihop!

EN GÅNG BLEV jag förevisad ett tidningsklipp från 1900-talets början, i vilket det inkännande berättades om en hängiven men olycksdrabbad hällristningsforskare i Bohuslän. Vid sina studier bland klippor och inknackade figurer hade han förirrat sig så i sina tolkningsförsök att han drabbades av ett nervöst sammanbrott och blev långvarigt intagen på ett vilohem. Som många andra hade han trollbundits av ristningarnas gåtfullhet men inte lyckats ta sig loss. Och med den inledningen kan ni inte säga annat än att jag har varnat er.

I SVERIGE HAR vi en av de största och äldsta konstutställningarna i världen, ja, kanske ligger vi på första plats. Att se samtliga hällristningar är ogörligt, de är alldeles för många och alldeles för utspridda, för att inte tala om att nya lokaler upptäcks årligen. Som tur är finns det dock många erfarna hällristningsinventerare som far land och rike runt och dokumenterar både tidigare kända och nyfunna hällristningar, för att sedan publicera dem i böcker och på nätet. En av dessa, Sven-Gunnar Broström, porträtterade vi i Popark 5/2020.

Som mycket annat kan vi främst tacka Norrland för vår särställning.

JAG TÄNKTE HÄR varmt rekommendera var och en med arkeologi- och konstintresse att fördjupa sig i denna sorts publikationer, som i all enkelhet är ett slags konstböcker eller virtuella konstmuseer. Själv tycker jag att det är något oavbrutet magiskt över att bläddra och bese bilder och figurer som människor har tänkt ut för tusentals år sedan och har ansett så angelägna att bevara att de har suttit långa stunder och knackat in dem i urbergshällarna. Oavsett avbildningstekniken – avritning, fotografering i släpljus, fotografering eller laserskanning – så tränger urkonstnärens ande upp ur tidsdjupet.

Som mycket annat kan vi främst tacka Norrland för vår särställning, eftersom det tycks vara här hällristningstraditionen introducerades i vårt land. En och annan vacker, stor älg i Jämtland kan vara nästan tiotusen år gammal, men först någon gång kring eller strax efter 5 000 f.Kr. kom produktionen igång på allvar. I synnerhet den natursköna Nämforsen i Ångermanland utmärker sig med överdådig rikedom. Här knackade man in älgar, båtar och andra figurer ända fram till bronsålderns mitt ca 1 000 f.Kr. År 2011 gav Thomas B Larssons och Sven-Gunnar Broström ut en komplett nyinventering av Nämforsenristningarna, där de räknade samman inte mindre än 2590 figurer. Figurerna presenteras i en bok, men finns också tillgänglig som pdf. Bland allt som finns att njuta av här kan nämnas den fascinerande myllereffekten vissa större scener ger upphov till, och så kan man fascineras av älgigheten hos älgarna, den runda, mjuka, lite sorgsna mulen, den kutiga manken och de stolpiga benen.

HUVUDDELEN AV HÄLLRISTNINGAVBILDANDET sker på sydliga nejder, där bronsålderns bildvärld dominerar, 1 700–500 f.Kr. Här kan vi nämna Tanums hällristningsmuseum i Underslös, där man håller kurser i hällristningsdokumentation för alla intresserade och utprövar olika tekniker. Man ger ut Documentation and Registration of Rock Art in Tanum World Heritage men också Adoranten, en rikt illustrerad årsbok med artiklar där forskare från hela världen skriver om hällristningar ur alla möjliga perspektiv. I senaste numret får vi bland annat besöka Iran, Nordindien och Wales.

STIFTELSEN FÖR DOKUMENTATION av Bohusläns hällristningar fokuserar på dokumentation enbart inom Bohusläns gränser, vilket naturligtvis räcker långt. De ger ut sin dokumentation i bokform, och där har jag haft särskilt stort utbyte av Brastad­publikationen, där de märkliga cirkelstativ florerar, och som jag misstänker är kalenderstavar. På hemsidan publiceras också preliminära resultat från säsongens inventeringar, och några dokumentationsexempel från Hogdal hittar ni avbildade här. De exemplifierar på ett fantastiskt sätt hällristningarnas förmåga att fånga forntida människors tankevärld. Är det sol och måne vi ser drar fram över hällen? Jag gissar att solen syns till vänster, dragen av två hingstar, där cirkeln har åtta ekrar, en multipel av solårets fyra högtider. Till höger är då månen, dragen av två ston och med femton ekrar som motsvarar antalet dagar från nymåne till fullmåne. Ni ser, fantasin triggas omedelbart, och så kan man gå vidare från bild till bild och låta den flöda.

SLUTLIGEN MÅSTE VI också nämna Göteborgs universitets ambitiösa och långt gångna projekt att samla och digitalisera all dokumentation av hällristningar i hela Sverige, Svenskt HällristningsForskningsArkiv. Här är ett besök på hemsidan ett måste. Det går att strosa runt på måfå eller geografiskt eller så kan man botanisera mer precist med hjälp av sökord som exempelvis fågel, fotsula, handteckensten, människofigur, brudpar, dansare och trädfigur.

Men med dessa tips vill jag återupprepa min varning. Bläddra, titta och njut, men avbryt i god tid före det nervösa sammanbrottet.