Lidar – en väg till Mayacivilisationen

Corey Vejdeland

Corey Vejdeland

18 apr 2023

Vägarna byggdes över träsk och genom tät skog. Bilderna visar tre olika platser med Mayavägar. Foton: Cambridge University Press

LASERTEKNIK. I norra Guatemalas regnskog upptäcktes rester av ett 2 000 år gammalt Mayasamhälle med hjälp av laserteknik. Bland annat kunde man identifiera ett nätverk av gångvägar som omfattade totalt 177 kilometer som berättar om en mer komplex civilisation än vad man tidigare trott. Gångvägarna var anlagda med en blandning av lera och sten tillsammans med flera lager kalkstenscement.

Richard Hansen, Professor i Antropologi vid Idaho State University berättar för CNN att Mayafolket sannolikt har använt sig av en liknande teknik som egyptierna använde vid pyramidbyggetna. Vägarna består av stenramar med 3–4,5 meters längd som fyllts med ovannämnda material och jämnats till. Flera av vägarna var uppemot 40 meter breda, vilket motsvarar ungefär två långtradares längd.

Lidar-tekniken skapar en tredimensionell karta över markytan som normalt inte kan ses under djungelns täta växtlighet. Denna karta visar på sex olika byggnadskomplex. Foton: Cambridge University Press

ORDET FÖR GÅNGVÄG är på Mayaspråket Sacebe och betyder vit väg. Namnet kommer av att Mayafolket lade ett tjockt lager av vit gips överst på gångbanan. Det skulle göra att månskenet reflekterades på gipset och gjorde vägen synligare.

Tekniken som gjorde upptäckterna möjliga kallas Lidar – Light detection and ranging. Den har använts sedan 2015 för att kunna hitta lämningar efter den tidiga Mayacivilisationen och under senare år även på många andra arkeologiska platser runt om i världen. Metoden ger arkeologer möjlighet att se igenom skogsområdena utan att behöva fälla träden.

Teknologin fungerar ungefär som ett ekolod, likt den som fladdermöss använder sig av. Men istället för fladdermusens ljudsignaler så använder Lidar-tekniken laserljusvågor som pulserar ner från ett flygplan, studsar mot lämningarna på marken för att sedan fångas upp av en sensor. Därefter kan det skapas en tredimensionell karta över miljön.