Håga – bronsålderskungens storslagna hideout

BOKTIPS. – Vi är stolta över boken om Håga, säger forskningschefen Torun Zachrisson på Upplandsmuseet, och vi vill göra historien och fornlämningarna mer tillgängliga för de intresserade. För drygt 3 000 år sedan brakade det loss strax sydost om Uppsala med bygget av en väldig fornborg, ett stort kulthus och en kolossal kungshög som dolde en påkostad begravning av en medelålders kung utstyrd med guldsmyckad dräkt, redskap och vapen.

Redan tidigare under bronsåldern hade det funnits småkungadömen runtom i Sverige, däribland svearnas kärnområde i Mälardalen. Från 1100-talets mitt växte ett Sveavälde fram, där Hågakungen var spindeln i nätet och dominerade ett stort område kring Östersjön under några sekler.

NIO ARKEOLOGER GER i fjorton specialartiklar spännande nya inblickar och redovisningar av Hågakomplexet under bronsåldern och järnåldern. Hågahögens inre och de makalösa fynden får en noggrann genomgång. Medan det danska inslaget bland föremålen har förstärkts har isotopmätningar på den döde kungen visat att han är uppväxt lokalt. Inslaget av ben i gravfyllningen bjuder också på överraskningar. Bland djurbenen visar sig hästbenen vara från sen tid, medan människobenen är hundratals år äldre än kungen och troligen är hämtade från en närbelägen hällkista.

VI FÅR OCKSÅ detaljerade beskrivningar av kulthuset, den stora fornborgen och omkringliggande bronsåldersbygder, liksom hällristningar och skålgropar i Hågas närområde. Särskilt intressant är inslaget av östlig keramik i Håga. Från 800-talets slut finns tydliga tecken på ökade kontakter mellan Mälarområdet och Finland-Baltikum. Av en utredning av järnålderns och vikingatidens Håga framgår att sveakungen Björn vid Högen nog inte så säkert satt i Håga. Håga är främst en bronsåldershistoria. Allt detta och mycket mer därtill innehåller boken, som rekommenderas för läsare med viss insikt i arkeologisk metodik. Håga är av central betydelse för att förstå den tidiga politiska utvecklingen i Sverige.