Fuktig grävning i östgötska Klinga

FÖRUNDERSÖKNING. Alla utgrävningar har något speciellt, säger Andreas Forsgren på Stiftelsen Kulturmiljövård. I det här fallet fanns en överhängande fara att vår utgrävning på torra land höll på att bli ett marinarkeologiskt äventyr!

Exploateringsutgrävningar brukar ske stegvis. Först sker en utredning för att se om det finns något överhuvudtaget, sedan en förundersökning för att se hur mycket det är och sedan en slut­undersökning då fornlämningen grävs ut.

I KLINGA UTANFÖR Norrköping planerar Norrköpings kommun att anlägga en logistikpark, och här genomförde arkeologerna en förundersökning i maj och början av juni förra året. De drog långa schakt i åkermarken med grävmaskinen, och fick då undan de översta tre decimetrarna jord som nutidens bönder har plöjt sönder. I den blottlagda leran på schaktens botten kom då fram de nedre delarna av de gropar för olika ändamål som forntidens människor har grävt på platsen.

– Det vi kunde se var typiska spår efter den äldre järnålderns bönder, som levde här för kanske omkring 2 000 år sedan, berättar Andreas.

DET RÖR SIG om stenskodda stolphål, troligen efter järnålderns långhus. Sådana långhus var treskeppiga, två rader kraftiga stolpar bar upp taket och utanför dem fanns väggstolpar på var sida av lite klenare dimensioner. Takstolparna mellan väggarna delade alltså in husytan i tre längsgående utrymmen, därav beteckningen treskeppig.

– Till huslämningarna hör också härdar, eldstäder som delvis var nedgrävda i marken. Skörbränd sten fanns också samlade i så kallade skärvstensflak. Vi har också hittat brända och obrända djurben, alltså stycknings- och matavfall. Dessutom har vi hittat krukskärvor och bitar av ett par vävtyngder tillverkade i lera och dessutom ett järnföremål som är så rostigt att det inte går att se vad det är.

– Vi tror oss kunna se ett par boplatsområden i åkern, berättar Andreas. I närheten, främst norr om undersökningsområdet, ligger flera gravfält och även skålgropslokaler vilket tyder på att närområdet har utnyttjats intensivt under framför allt bronsåldern och järnåldern. Men kolfjortondateringarna som just har kommit in visar att allt vi hittills har hittat tillhör den romerska järnåldern, alltså tiden från Kristi födelse fram till år 400. Förhoppningsvis kan slutundersökningen göras under årets grävsäsong. Som en del i uppdraget har vi också ägnat oss åt pedagogisk verksamhet, så vi har både besökt (på corona-säkert sätt!) tredje- och fjärdeklassare på skolor i närheten. De har också besökt oss ute på åkern.

– SAMMANTAGET HAR det här varit en ganska typisk utgrävning, säger Andreas, om det inte vore för i slutet av maj, då det föll regn motsvarande en hel månad på en och en halv dag. Varenda schakt vattenfylldes, eftersom åkerleran i botten höll tätt. Vi fick vänta tre, fyra dar innan vattnet hade sjunkit undan!