Forsaringen – en ekonomi-historisk skatt

Den hälsingska Forsa­ringen är kanske det enskilt viktigaste föremålet från vår yngre järnålder. Den dateras till omkring år 900, är av järn, har drag av torshammarring men är uppemot fyrtiofem centimeter i diameter och har antagligen fungerat som en edsring, det vill säga en ring som användes när man vid tinget skulle avge en ed. Kanske kan man jämföra det med bibeln som figurerar i amerikanska rättegångsfilmer.
Ringen är försedd med en delvis svårtydd runtext, nära 250 tecken lång, och är ett lagbud med en stigande straffskala av bötesbelopp. Troligen gäller det misstag som kunde begås vid själva rättsskipningen, som att underlåta att utreda vad som var lagens rätta mening, hur den skulle tillämpas eller att ge tvetydigt besked om den saken, eller att underlåta att döma eller att döma tvetydigt. Forsaringen är alltså makalöst informationsrik, och ger en skarp inblick i hur avancerad juridiken var på lokal nivå i Sveariket under vikingatiden. Det är själva rättskipningen som regleras, det är rättens tjänare, lagmännen, som har ögonen på sig. Lagmännen, som ofta var välbeställda och mäktiga personer i bygden, fick inte förvränga lagen efter eget kynne. Här fanns en tydlig strävan att se till att rättssamhället fungerade i praktiken. Klansamhället dominerade, där tryggheten fanns i släktskapet, men Forsaringen visar hur man på tinget försökte dämpa klanens makt något.

Men Forsaringen har ytterligare betydelse. Professorn i ekonomisk historia vid Stockholms universitet Rodney Edvinsson har nyligen lyckats pressa inskriften på ekonomisk-historisk information. Böterna kunde betalas med antingen oxar eller silver, exempelvis en oxe eller två öre silver. Ett öre motsvarade cirka 25 gram silver.
– Det här är ett flexibelt system, där både oxar och silver användes som enheter för betalning. Om en person hade lättare att få tag på oxar än silver, kunde personen betala sina böter med en oxe. Om denne tvärtom hade silver men inga oxar, kunde betalningen ske med två öre silver, förklarar Rodney Edvinsson.
Detta system underlättade för människor att hantera sina ekonomiska skyldigheter. Dessutom stämmer detta bättre överens med hur systemet fungerade senare enligt landskapslagarna.
– Som ekonomhistoriker tittar jag särskilt efter att en historisk uppgift ska vara ekonomiskt logisk och passa in i andra samtida eller historiska ekonomiska system. Värderingen av en oxe till 2 öre, eller 50 gram silver, i 900-talets Sverige liknar samtida värderingar i andra delar av Europa, vilket innebär en hög grad av integration och utbyte mellan olika ekonomier, säger Edvinsson.
På vikingatiden kostade alltså en oxe 2 öre silver, runt 50 gram silver. Det motsvarar runt 100 000 svenska kronor i dag. Forsaringens bötesbelopp var därför ganska högt, antagligen för att skrämma lagmännen att sköta sig. Ett vanligt pris på en träl var 12 öre silver. Mansbot för en fri man, böterna till den dräpte mannens släkt, var däremot mycket högre, omkring 5 kilo silver, vilket idag motsvarar omkring 10 miljoner kronor.
Rodney Erikssons artikel med den nätta titeln Applying a transaction cost perspective to decode Viking Scandinavia’s earliest recorded value relation: insights from the Forsa ring’s runic inscription kan du hitta i Scandinavian Economic History Review.