Everlövsskatten räddad!

KULTURARV. Den stora vikingatida silverskatten som ska ha hittats i en chiffonjé på 1980-talet i skånska Everlöv och riskerade att säljas ut till hugade spekulanter är räddad från förskingring. Den köps nu in av två numismatiska stiftelser för att förvaltas och kunna visas för allmänheten. Men bristerna i Kulturmiljölagen som påtalades i förra numrets debattartikel om Everlövsskatten (Populär arkeologi 2021, nr 2) kvarstår, vilket innebär att liknande omistliga kulturarv fortfarande kan skingras och försvinna ur landet.

Everlövsskatten består av över 900 mynt och 40 silverföremål, både smycken och bitsilver. Flera av smyckena är mycket ovanliga, exempelvis ett runt filigranspänne i Jellingstil, ett slaviskt hänge (så kallad lunula) med unik dekor och en smyckebrakteat präglad för den tysk-romerska kejsaren Henrik den II (regerade 1014-1024). Mynten spänner i tid från 800-talet fram till 1018 och måste sålunda hamnat i jorden – föresatt att det från början är en och samma skatt – strax därefter. Sammansättningen av mynt är ovanlig och kommer från vitt skilda områden i Europa: Bayern, Slovakien, Italien, England och Skandinavien. De vittnar på så sätt om vikingarnas vidstäckta handelskontaker, men kanske också om deras gälder och plundringar. Bland de yngsta mynten i skatten finns de första som präglades åt tidens nordiska kungar, till exempel Olof Skötkonung och Knut den store.

ÄVEN OM SKATTEN kommer från en chiffonjé så är det troligen ursprungligen ett och samma skattfynd.

– Sammansättningen av mynt talat för det och det mesta av den finns med stor sannolikhet också kvar, säger Cecilia von Heijne, chef för Ekonomiska museet – Kungliga myntkabinettet.

Skatten kommer kanske inte från Everlöv, men från någonstans i omgivningarna i sydvästra Skåne är nog troligt. Det har varit en välmående jordbruksbygd ända sedan yngre stenåldern. Härifrån kommer också de flesta silverskatterna i Skåne från sen vikingatid – perioden 990-1146 – det vill säga från samma tid som Everlövsskatten, inom det danska riket före 1600-talet då landskapet tillhörde Danmark. Många av skatterna kan kopplas till vikingatida storgårdar med välbärgade släkter.

VARFÖR SÅ MÅNGA silverskatter hamnat i jorden i just Skåne omkring år 1000 brukar ofta förklaras med att de gömts undan i en tid av oro och konflikt efter att landskapet införlivats i Harald Blåtands danska välde.

Cecilia von Heijne, som också har doktorerat på vikingatida och tidigmedeltida myntfynd från Sydskandinavien har en annan förklaring. Hon kan visa att antalet skattnedläggelser ökade på de platser och vid den tid som kungamakten etablerar myntningsorter i olika delar av Skåne. Så slutsatsen blir att skatterna nog har gömts undan, men inte för att det var krigiska tider, utan istället för att undanhålla silvret från kungen som behövde mycket silver för sin myntning. Någon pengaekonomi var det inte fråga om vid denna tid så när det skulle betalas med silver så var det vikten som gällde och inte att mynten hade ett specifikt värde. Det är därför som många av vikingatidens mynt är klippta i bitar.

VARFÖR KUNGARNA BÖRJADE prägla mynt trots att det inte var pengaekonomi är omdiskuterat. Det kan ha varit för att öka sin prestige och maktställning genom att skänka dem till olika lokala härskare eller för att berika sig genom att försämra myntens silvervärde. När Sven Tveskägg lät starta myntningen i Skåne cirka 995 var behovet av silver stort och de välbärgade släkterna kan mycket väl ha uppfattat det som ett hot om konfiskering av deras rikedomar. Åtminstone silvret, som i många fall blivit kvar i jorden av olika anledningar.
– Nu är det klart när vi ska visa Everlövsskatten, berättar Cecilia von Heijne. Det blir i höst, från och med Myntens dag som ska hållas den 24 september, då ställer vi ut den på Ekonomiska museet – Kungliga myntkabinettet.