En saknad sak

BRONSÅLDERNS KONSTNÄRER knackade in tusentals skeppsfigurer i södra Skandinaviens berghällar för runt 3 000 år sedan. Massor av bilder finns alltså, men inte ett enda riktigt bronsåldersskepp har hittats. Bronsåldersbåten är därmed en saknad sak. Vi får trösta oss med den danska Hjortspringsbåten från järnåldern, som har vissa drag gemensamma med skeppsbilderna. Det betyder att vi kan göra rimliga tolkningar av vilken sorts båtar som hällristningsskeppen föreställer.

Hällristningsskeppen på bilden paddlas fram på en häll i Hemsta hagar i Uppland. De rör sig åt höger, vilket framgår av att de två stävhornen i fören är uppböjda, medan bara relingshornet i aktern till vänster är uppböjt. Kölhornet sticker rakt ut. På Hjortspringsbåten är båda stävarnas horn uppböjda, vilket var praktiskt för en krigskanot, som det inte fanns tid att vända på när man behövde retirera.

Att bronsåldersskeppen inte var anpassade för strid talar för att deras märkliga utseende bottnar i en vardaglig praktisk funktion. Jag misstänker att bronsåldersbåtarna utvecklades ur stenålderns säljägarbåtar som användes både sommar och vinter. Relingshornen kan ha varit praktiska stöd när en jägare spejade eller skulle harpunera säl, medan främre kölhornet både kunde bryta tunn is och användas som dragkrok när båten drogs på isen.

Trots att skeppsbilderna är schematiska finns detaljer som visar att de är realistiska. På det översta skeppet syns ett hornstöd mellan främre hornen, och ett mellan de aktre hornen på det nedersta skeppet. Sådana finns också på Hjortspringskeppet, och de gav stabilitet åt stävhornen.

En verklig bronsåldersbåt är en saknad sak, som arkeologer drömmer om att hitta. Saknad är förresten etymologiskt besläktat med söka. Dags att börja leta.