Det gick jäkligt bra!

JÄRNRINGAR. Ostindiefararen Götheborg, som sjönk med last från Kina i inloppet till Göteborg år 1745, genomgick en marinarkeologisk utgrävning från 1986 och åren kring sekelskiftet byggdes en replik av skeppet som har seglat på världshaven. Rekonstruktioner av detta slag har haft stor betydelse för arkeologer när de ska tolka sina fynd och skaffa sig mer ingående historisk kunskap. Så har man till exempel genom bygget av en replik av det danska Hjortspringfyndet, en stridskanot från 300-talet f.Kr., bland annat kunnat konstatera att kanoten förde sig väl även i öppen, grov sjö.

Nu har entusiasterna kring skeppet Götheborg på piren vid Eriksberg i staden Göteborg fäst nya järnringar på ett par rån. Vardera rået består av två delar i furu som måste sammanfogas med järnringarna. Järnringarna hettas upp innan de träs på och när de kyls drar ihop sig ryker och ångar det.

– Ett rå kan beskrivas som en tvärslå på masten som håller upp seglet, säger båsen Marie-Louise Edholm. Ett rå får absolut inte kallas bom eller råbom, sådana sitter på ett helt annat sätt!

Och när vi ändå är inne på marin terminologi kan vi lägga till att en bås är den mest erfarna matrosen på däck, som leder underhållet på däck, inklusive riggen. Möjligen är ordet släkt med bas och boss.

Som förebild hade man inte arkeologiska fynd av järnringar, eftersom riggen vid olyckan stack upp över havsytan och omedelbart kunde bärgas. Istället utgick man från gamla handlingar och modeller från 1700-talet. Även järnet som användes var gammalt och har därför mindre föroreningar än modernare stålsorter och rostar därför mindre.

– Den här typen av arbete gjorde vi naturligtvis redan när skeppet byggdes, men nu var det dags att byta ut de två rån som var i dåligt skick, innan vi ger oss ut på en långresa.

– Det gick fantastiskt, ja, jäkligt bra, konstaterar Marie-Louise. Även denna gång är jag förundrad över hur lätt det går när man har alla saker på plats, samtidigt som nya deltagare fick lära sig av veteranerna hur det går till.