/https%3A%2F%2Felbilen.se%2Fwp-content%2Fuploads%2Fsites%2F3%2F2025%2F01%2F19th_century_knowledge_archery_drawing_the_bow-1.jpg)
Trollhjärtan och distansvåld
Jonathan Lindström
23 jan 2025
Den idag högt utvecklade konsten att utöva våld mot andra levande varelser på distans har en mycket lång historia. Troligen kom de första kastspjuten med skaftad stenspets i bruk för en halv miljon år sedan, vilket kunde innebära ett dödande på tio, trettio meters håll. Pil och båge tycks vara en åtskilligt yngre uppfinning. Det hittills äldsta kända fyndet är från Etiopien invid floden Shinfa och 74 000 år gammalt. Det sammanfaller i tid med den indonesiska vulkanen Tobas enorma utbrott, som ställde till med olika typer av klimatelände i ett stort geografiskt område, även om effekterna inte var fullt så katastrofala som tidigare har antagits.
I trakten av Shinfa ledde det till svårare torrperioder under några år, vilket kan vara den nöd som var uppfinningen pil och båges moder. Pilbågens betydelse för jakten kan naturligtvis inte underskattas, men mot slutet av stenåldern anar man en tendens att utforma pilspetsarna mer estetiskt. Det har satts i samband med att de har börjat användas i krigföring, där måltavlan inte var ett bytesdjur utan en mänsklig fiende.
Pilspetsen på bilden är en liten men elegant flintpilspets med urnupen bas. Den är 33 millimeter lång och tillverkad med besvärlig flathuggningsteknik för omkring 4 000 år sedan. Smeden slog loss ett spån från en flintklump, bröt av en lämplig bit och putsade den genom att slå och trycka loss flisor från kanterna. Det sista kunde vara ett nervpåfrestande pillgöra, eftersom det var lätt att måtta fel.
Detta exemplar hittades i Blixtorp i halländska Hunnestad, där numera en golfbana ligger. Pilspetsen förvärvades år 1877 av Historiska museet från kronofogden Carl Adolf Ludvig de Maré, som härstammade från en fransk kammartjänare som följde med den blivande Karl X till Sverige vid 1600-talets mitt. Carl Adolf Ludvig dog just år 1877, vilket var orsaken till att hans älskade samling fornföremål där pilspetsen ingick kunde överföras till museet.
Flintspetsen har antagligen fästs på ett träskaft försett med styrfjädrar, och pilen var en dyrbarhet. Eftersom spetsen saknar krosskador kan vi misstänka att den inte kom till användning vid strid, utan lades ned oanvänd i en hällkista eller markgrav. Men omöjligt är inte att den satt i mjukdelarna på någon som dött i strid och begravts. Pilspetsen är egentligen ett rätt otäckt föremål, men som student råkade jag på uppgiften att denna typ förr kallades trollhjärtan av allmogen i delar av södra Sverige. Alltsedan dess kan jag inte tycka annat än att pilspetsar med urnupen bas är rätt söta.
