Glimrande guld i Kumla

Något så ovanligt som en forntida guldskatt hittades i år vid utgrävningen av ett äldre järnåldergravfält vid Kumla och E4:an, nära Vagnhärad i Södermanland. Intill ett stenblock fann arkeologerna en liten gömma med guld från folkvandringstid (400–550 e.Kr.). Gömda guldskatter är typiskt för tiden, men de brukar inte hittas på gravfält utan oftast offrade i […]

Något så ovanligt som en forntida guldskatt hittades i år vid utgrävningen av ett äldre järnåldergravfält vid Kumla och E4:an, nära Vagnhärad i Södermanland. Intill ett stenblock fann arkeologerna en liten gömma med guld från folkvandringstid (400–550 e.Kr.). Gömda guldskatter är typiskt för tiden, men de brukar inte hittas på gravfält utan oftast offrade i våtmarker. Så varför har Kumlaborna valt att gräva ned sin skatt vid gravarna? Gravfältet låg i en stenig och blockrik sluttning där det var svårt att skilja gravarna från annan sten.

– Vi undersökte ett trettiotal gravliknande stenkonstruktioner, men det var svårt att avgöra vad som var gravar eftersom få innehöll brända människoben. Men vi genomför olika naturvetenskapliga analyser som fosfatkartering och makrofossilanalys för att klargöra vad som verkligen är gravar, berättar projektledaren Maud Emanuelsson vid Stiftelsen Kulturmiljövård.

Det är inte ovanligt med benlösa gravar under äldre järnålder (500 f.Kr.–550 e.Kr.) och fynden brukar också vara få som det även var vid Kumla. Arkeologerna fann oftast bara enstaka keramikskärvor och kvartsbitar i gravarna. Guldet låg däremot inte i någon grav, utan som sagt vid ett stenblock.

– Guldet hittades vid sedvanlig undersökning av ytorna intill stenblocken. Här förväntade vi oss fynd – men inte en guldskatt. Det var en rolig överraskning, säger Maud Emanuelsson.

Skatten bestod av tre spiralringar och sju små fragment av guld, sammanlagt med en vikt på 90 gram. Förmodligen är det så kallat betalningsguld som klipps av i lämpliga bitar när varor som bönderna inte själva kunde producera skulle inhandlas, kanske salt, smycken eller annat hantverk.

Guldet antas hamnat i jorden under folkvandringstiden som mycket annat guld från järnåldern, särskilt strax före mitten av 500-talet. Då inträffade en serie vulkanutbrott som skapade en global klimatkris och därefter en pestepidemi i Mellanöstern som troligen nådde ända upp till Norden. Arkeologiprofessorn Bo Gräslund hävdar att händelserna varit så katastrofala – svält, pest och massdöd – att de gett upphov till de vikingatida myterna om Fimbulvintern och Ragnarök, jordens undergång.

De stora mängderna guld som hamnat i våtmarkerna vid denna tid är troligen offer för att blidka gudarna, för vilka kunde annars ligga bakom katastroferna. Men Kumlaborna valde att offra sitt guld på ett gravfält. Kanske vände de sig istället till sina förfäder för att söka hjälp i den nöd som följde i spåren efter katastroferna. Spännande i sammanhanget är att det fanns ett stort sotlager på gravfältet. Kan det ha varit platsen där de döda som skulle begravas kremerats?

Men det hittades inga spår av ben bland sotet däremot ett stort antal krukskärvor vid ett av de omgivande stenblocken där även guldskatten påträffades. Sotlagret kunde kol14-dateras till folkvandringstid och början av vendeltiden, vilket är slutfasen för gravfältet. Kanske är sotet och keramikskärvorna rester efter religiösa ceremonier med en mäktig brasa och matoffer. Kan de ha skett i samband med att betalningsguldet offrades till förfäderna samtidigt som begravningsplatsen övergavs?

Det är mina spekulationer. Arkeologerna som undersökte gravfältet är inte klara med sina analyser och väntar med att dra några mer långtgående slutsatser. Arbetet med rapporten pågår för fullt och när den är klar senare i vinter kanske omständigheterna kring guldskatten blivit tydligare.