/https%3A%2F%2Felbilen.se%2Fwp-content%2Fuploads%2Fsites%2F3%2F2025%2F05%2Fanundshog.jpg)
Experten om Anundshögsplundringen: De drog en nitlott
/https%3A%2F%2Felbilen.se%2Fwp-content%2Fuploads%2Fsites%2F3%2F2025%2F05%2FPeter-Bratt.jpg)
Peter Bratt
11 maj 2025
En natt i början av maj månad fick fornminnesområdet Anundshög utanför Västerås påhälsning av plundrare med metalldetektorer. Här finns Sveriges största gravhög från järnåldern och några av de ståtligaste skeppssättningarna i landet, bara Uppsala högar kan konkurrera i monumentalitet. Det är nog därför förövarna har gett sig på Anundshögsområdet, förmodligen med en förväntan om ädla metallfynd.
Närmare sextiotalet små gropar har upptäckts efter metallsökarnas framfart på fornminnesplatsen kring gravhögarna och i ett par av skeppsättningarna. Men man ska inte överdriva skadan. Den rika järnåldersgård som bör ha legat vid Anundshög under yngre järnålder och vikingatid har inte legat på gravfältet, utan istället någonstans i omgivningarna, okänt var. Visserligen finns det spår efter en boplats under gravfältet, men den har troligen övergetts redan under 500-talet och var troligen en vanlig gård. Några skatter är inte att förvänta sig här och inte heller i gravarna som anlagts på boplatsytan från och med 500-talet och troligen in i vikingatid. Under den tiden var brandgravskicket förhärskande i Mälardalen och några spår efter de ovanligare och rikare kammargravarna finns inte vid Anundshög. I brandgravarna är föremålen förbrända och ofta även rituellt manipulerade genom krossning, sönderbrytning och utplockning av vissa metalldelar, till exempel svärdsklingor. Ädla metaller är mycket ovanliga och förekommer oftast bara som fragment. Guld- eller silverskatter är inte heller att förvänta sin på de rika gårdarna. De är oftast offrade, något skedde i helt andra miljöer. Summan av kardemumman är att tjuvarna troligen inte kommit över några förhistoriska föremål av betydelse utan i sämsta fall (för oss laglydiga medborgare) hittat borttappade ting från Anundshögs tid som tingsplats under medeltiden eller i bästa fall bara metallskrot från senare tid, vilket är det vanligaste vid metalldetektering. Så budskapet till aktiva metallplundrare är att det knappast är värt mödan att metallsöka på våra fornminnesplatser, så låt bli att hacka i vårt gemensamma kulturarv!
Peter Bratt är redaktionsmedlem på Populär Arkeologi och är en av Sveriges främsta expert på storhögar. Han är den enda arkeolog som har grävt i Anundshög.
STARTBILD: Anundshögsområdet från luften. Till höger syns den mäktiga Anundshög och till vänster två av de största skeppsättningarna. Foto Västerås kommun.