Helgjuten romersk arkitektur gynnar klimatet

BETONG. Många har nog förundrats över att byggnader som Pantheon och Colosseum i Rom står kvar nästan intakta efter 2 000 år. Nu får det sin förklaring i en ny studie av en internationell forskargrupp. Det visar sig att de romerska ingenjörerna hade oanade kunskaper i betonggjutning som i dag kan bidra till hållbarare byggnader och minskade utsläpp av växthusgaser.

Den romerska betongen är betydligt hållbarare än den moderna varianten som kan börja brytas ned redan efter några decennier. Genom att analysera betongprover från en romersk stadsmur har forskarna lyckats hitta det råmaterial som gör den antika betongen så hållbar och möjlig att använda i utsatta förhållanden som kajer, avlopp och jordbävningszoner.

Det är vita klumpar av bränd kalk i betongen som man tidigare trodde var slarvigt inblandat skräpmaterial, men som forskarna nu kan visa har förmågan att läka sprickor som med tiden uppstår i betongen. Den brända kalken löses upp i kontakt med vatten, lägger sig i håligheter och hårdnar därefter igen så att skador i betongen efter vittring och annan påverkan fylls igen.  Upptäckten kan användas för att göra dagens betong mer hållbart i längden och därmed minska betongens stora klimatavtryck som motsvarar upp till 8 procent av de totala globala utsläppen av växthusgaser.

LÄNGE TRODDE FORSKARNA att det var vulkanaska från Pozzuoli, ett område vid Neapelbukten, som gjorde den romerska betongen så stark. Denna aska som transporterades och användes över hela det romerska riket beskrivs i de antika källorna som en nyckelingrediens i betongen. Nu vet vi att bränd kalk var än viktigare och gjorde att många av romarnas fantastiska arkitektoniska verk står kvar än i dag.