Västergarn – den undflyende staden

SEMINARIEGRÄVNINGAR. Vid Västergarn, på Gotlands västkust drygt två mil söder om Visby, finns en halvcirkelformad vall liknande den vid den vikingatida handelsplatsen Birka. Men om det även i Västergarn har funnits en stadsliknande bebyggelse har länge varit oklart. Genom arkeologistudenternas seminariegrävningar sedan 2005 börjar bilden klarna.

I miljön vid halvkretsvallen ingår också grunden efter ett mäktigt försvarstorn och två kyrkor, varav den ena som ligger i ruin är romansk och från 1160-talet medan den andra från mitten av 1200-talet är Västergarns nuvarande sockenkyrka. Två kyrkor på samma plats brukar vara tecken på en medeltida stad. På 1920-talet lanserades också idén att Västergarn varit en stad, men de följande arkeologiska utgrävningarna gav mager utdelning. Platsen tycktes bara ha använts stundtals en kort period på 1200- och 1300-talen.

SEDAN HÖGSKOLAN PÅ Gotland tog sig an Västergarn under åren 2005 till 2013 och nu senast från och med 2021 med årligen återkommande seminariegrävningar börjar en komplex stadsbebyggelse att successivt växa fram. Stolphål, syllstenar och andra konstruktioner efter mer än tiotalet byggnader har hittats. De flesta husen har inte haft några inre takstolpar och bör därför ha varit byggda i knuttimmer eller i skiftesverk på syllstensgrunder. Den äldsta husgrunden som hade en hörnhärd kunde dateras till början av 1100-talet med ledning av så kallad Östersjökeramik.

Seminariegrävningarna har också visat att det också finns ett kulturlager innanför vallen, visserligen inte mer än en till två decimeter tjockt, men desto fynd­rikare. Stora mängder av ben, järn, keramik och slagg som är typiskt för avfallslagren i medeltida städer har hittats. Fynden av spikar och nitar kan tolkas som spår efter klinkbyggda båtar och därmed varvsverksamhet. Det hittades också vapen som kan tolkas som en garnison i Västergarn. Det är knivar, kortsvärd, pilspetsar, armborstpilar, lans och spjut, dessutom en fotangel och en bit av en ringbrynja. Hästskor, hästskosömmar och sporrar tyder på att åtminstone en del av garnisonen kan ha varit ryttare.

SAMMANFATTAT HAR UTGRÄVNINGARNA visat att det verkligen funnits en hel del bebyggelse innanför vallen och att det bedrivits olika verksamheter som handel, textilhantverk och varv i Västergarn. Kanske har man även haft en egen garnison. Keramiken berättar om vilka som vistades i Västergarn eftersom besökarna förmodligen hade med sig sina egna kärl. Det finns inhemskt tillverkade Östersjökärl som sannolikt tillhört gotlänningar som bodde i Västergarn. Den utifrån kommande keramiken tyder på att de mer långväga besökarna kom från Sydskandinavien, Mellansverige, Tyskland, Belgien och tidens stora handelscentrum Novgorod.

MEN HUR LÅNGT tillbaka i tiden går aktiviteterna på platsen egentligen? Under årets seminarieundersökningar har bebyggelsen innanför vallen visat sig mycket mer komplex och äldre än vad man trott tidigare.

– Nu är det många fler studenter engagerade, så nu kan vi undersöka större ytor, säger projektledaren Christoph Kilger. Bebyggelsen går nog också längre tillbaka i tiden, långt tillbaka i vikingatid, troligen även befästningsvallen, men det kan vi inte bevisa än. En fosfatkartering i kombination med topografisk studie av landhöjningen i området visar att det är teoretiskt möjligt att vallen kan ha anlagts redan omkring år 700–750, det vill säga strax innan vikingatidens början.

Många fynd är från 1000-talet och flera visar på vida kontakter. Det finns anglosaxiska och bysantinska hängsmycken, varav det senare eventuellt från 900-talet. Resultaten hittills visar att Västergarn kan ha fungerat som en gateway, inkörsport till Gotland, under 1000-talet.
Seminariegrävningarna fort­sätter nästa år.

– Något som jag tror kan vara en grävd kanal som lett in i Västergarn från kusten intill ska då undersökas, säger Christoph Kilger. Kanske har man tagit in skepp via kanalen för att sedan dra upp dem på land för att repareras. Så fler spännande resultat från Västergarn är att vänta framöver.