Viktigt om vatten

JORDENS YTA ÄR till 70 procent täckt av vatten. Av detta är cirka 97 procent saltvatten och inte möjligt att dricka. De resterande tre procenten är huvudsakligen uppbundet i glaciärer och snötäckta områden runt polerna samt under marken. Det är bara ungefär en halv procent av allt vatten på jorden som är tillgänglig för konsumtion. Tillgången är dock utsatt för hårt tryck på grund av klimatförändringar och överkonsumtion samt ojämnt fördelat i världen. Om vatten, dess kretslopp och tillgång samt betydelse i historien, har journalisten och författaren Andreas Karlsson skrivit en viktig och intressant bok.

Personligen hade jag störst behållning av delarna som handlade om vattnet och människan i historien, men lärde mig mest nytt när det avser hur vi använder vatten och hur världens vatten mår. Det är sedan länge känd historia hur de första civilisationerna växte upp kring floder: Mesopotamien med Tigris och Eufrat, Egypten med Nilen, Indien med Indus och Kina med Huang He. Problemet med att reglera vattnet och leda det dit man ville drev fram tekniska lösningar i form av dammar, kanaler och akvedukter. Kontrollen av vatten blev en viktig komponent i imperiebyggen och maktutövning.

ANTIKEN ÖVERTOG TEKNIKER och synsätt från sina föregångare i Mesopotamien och i Egypten samt konstruerade egna lösningar på vattenförsörjning. Välkända är de romerska akvedukterna, vissa står kvar i dag och utgör en påminnelse om den imponerande vatteningenjörskonst som skapade dem. I en del fall – elitens bostäder – leddes rinnande vatten ända in i hemmen. Den vanliga invånaren fick dock hämta sitt vatten i offentliga vattenposter.

Också på andra håll i världen fann man snillrika lösningar att lösa transportfrågan av vatten. Tenochtitlán i Mexiko, aztekernas huvudstad, var anlagd mitt i vattnet. I staden bodde mer än 200 000 människor. Mat fick de från konstgjorda odlingsöar, så kallade chinampas, det var flytande trädgårdar som vilade på botten av den stora salta sjön och andra närliggande sjöar. Friskt vatten till människor, djur och växter hämtades från bergen genom akvedukter.
Maya och Inka löste vattenfrågan på sina sätt. Mayakulturen var beroende av regnvattensamlingar och Inka utvecklades ett avancerat system av terrassodlingar som höll kvar vattnet trots odling på mycket hög höjd.

Karlsson tar också upp samhällsutvecklingen i tidig modern tid och diskuterar hur den bör ses i ljuset av vattentillgång. Han visar övertygande hur vatten var den katalysator som gjorde utvecklingen möjlig till den industriella revolutionen under 1700-talets senare hälft. Man tog helt enkelt tillvara vattenkraft i form av vattenhjul och vattenånga (ångmaskinen) samt utnyttjade de transportmöjligheter kanaler och floder erbjöd. Kontrollen av vatten utgjorde själva förutsättningen för mekaniseringen och effektiviseringen av jordbruket och den tidiga industrin.

EN STYRKA MED boken är att författaren rör sig så obehindrat över stora tidsavstånd och mellan världsdelar. Han lyfter fram exempel på nutida vatteningenjörskonst såsom Peter Morgan i Zimbabwe som har gjort flera banbrytande och prisade brunns-, pump- och toalettkonstruktioner anpassade till infrastrukturer med lite eller inget vatten alls och där sanitet saknas.

Med andra ord: Karlsson rör sig som en fisk i vattnet oberoende om det handlar om fem tusen år gamla civilisationer eller dagens klimatdebatt och de möjligheter och utmaningar som världens folk står inför i fråga om för lite respektive för mycket vatten. Han kan sin sak och sin historia.