Vikingabrallor med knäband

GENOM ÅREN HAR textilforskare gjort många viktiga studier om järnålderns och vikingatidens dräkt. I Sverige gäller det särskilt kvinnodräkten. Däremot är mansdräkten och inte minst byxorna sämre kända.

De bäst bevarade byxorna har hittats i Vimose i Danmark, på samma plats som ett vapenofferfynd från romersk järnålder. Dessa är lite speciella i våra ögon, inte minst då ’strumporna’ är hopsydda med benen. Från vikingatiden är troliga långbyxor kända från den danska Mammengraven. Det är en rik grav med fantastiskt välbevarade textiler, som har blivit lite av en modell för hur en vikingatida mansdräkt sett ut.

DRÄKTMODE ÄR INTRESSANT då det alltid varit under förändring och dessutom avspeglar skiftande moden, influenser från andra länder, etnicitet eller regionala särarter. Vi kan tydligt se hur vikingatidens vapen och smycken hela tiden har förändrats. Men hur ska vi spåra förändringar i klädstilen när det i stort sett bara finns ett par byxor från en period som är 300 år lång?

De som håller på med reenactment och försöker återskapa tidstypiska kläder står mycket påtagligt inför bristen på bevarade brallor och måste kanske skapa lite av en egen kultur. Det går ju knappast att gå utan byxor även om det saknas välbevarade sådana. En enkel Google-sökning på ’Viking pants’ visar att det i dag är populärt med säckiga byxor som smalnar av ordentligt vid knäna och som gärna bärs med benlindor runt vaderna. Det finns flera exempel på avbildade personer med pösbyxor, bland annat på gotländska bildstenar. Fast vanligare är nog avbildningar av personer med breda byxor som har raka stora avslut. Än vanligare verkar avbildningar av ganska tajta byxor vara eftersom personerna avbildas med smala ben och ibland framhävda vader. Byxvariationen verkar alltså ha varit ganska stor.

Vikingakrigare tyckte att frankiska svärdsbälten med silverbeslag var bland det absolut snyggaste som fanns.

EN LITEN MEN intressant byxdetalj från vikingatiden är en grupp ganska anspråkslösa fynd som kallas hooked tags. De är vanliga i England, men det finns även fynd i Danmark, och i minst en grav på Birka. När de hittas med skelett ligger de ofta vid knäna. De kan tänkas ha använts för knäppa knäbyxor men kanske är det snarare för att snöra ihop byxbenen och vara en snygg dekoration. Det liknar lite 1700-talets strumpeband.

VIKINGAKRIGARE TYCKTE ATT frankiska svärdsbälten med silverbeslag var bland det absolut snyggaste som fanns. På en illumination från Karl den skalliges bibel, syns en frankisk krigare som bär på ett svärd med ett bälte av det slaget. Intressant nog har han och alla männen runt kungen även glatt färgade byxor som knutits ihop under knäna med hjälp av tygband. Kan det vara så att fascinationen för de frankiska svärdsbältena på sina håll gick hand i hand med ett frankiskt byxmode som låg långt ifrån pösbyxorna?