Piggt om pikternas genetik

PALEOGENETIK. – Bland de olika grupper som fanns på de brittiska öarna det första årtusendet av vår tideräkning är kanske pikterna de mest gåtfulla, säger forskaren Linus Girdland Flink vid University of Aberdeen. Han har tillsammans med forskare från bland annat Stockholms universitet studerat pikternas genetiska släktskap med både förhistoriska och nu levande grupper i Storbritannien.

Pikterna var ett folk som levde i norra och östra Skottland fram till dess att de kulturellt försvann under seklen före år 1100. Försvinnandet skylls vanligen på nordiska vikingar. Piktiskan ansågs en gång i tiden ha varit ett för-indo­europeiskt språk, men numera anser man att det tillhörde den keltiska språkgruppen.

FORSKARNAS RESULTAT VISAR att pikterna var en del av en lokal genetisk tradition, de hade sitt ursprung i områdena de är historiskt kända från. Men minst lika intressant är att pikterna inte verkar ha varit en genetisk enhetlig grupp. Pikter från olika delar av brittiska öarna visade starkare genetiska band med andra närboende grupper än med varandra.

– Därmed har pikterna visat sig vara ett gott exempel på hur etnisk tillhörighet och biologisk härstamning inte behöver överensstämma, säger Anders Götherström vid Centrum för paleogenetik vid Stockholms universitet. I det här sammanhanget kan vi också nämna ett omvänt vikingatida exempel från en tidigare arkeogenetisk undersökning. På Orkney har en man fått en typisk nordisk begravning, men genetiskt hade han snarare piktiskt än nordiskt ursprung.

VID ARKEOGENETISKA STUDIER av flera individer från samma lokal kan man avgöra om de hade ett patrilokalt eller matrilokalt samhälle, det vill säga om det var kvinnorna eller männen som flyttade in vid giftermål. Det senare skulle kunna tyda på att man främst räknade släktskap på mödernet.

– Det har funnits hypoteser om att släkt i vissa fall räknades på mödernet hos pikter, men det var inget vi kunde hitta stöd för i genetiken, säger Adeline Morez från Liverpool John Moores University och en av studiens koordinatörer.

– Det här är ytterligare en studie som öppnar upp vår förståelse för järnålders- och medeltidsgenetiken i Nordeuropa. Järnåldern och medeltiden låg länge i skuggan av stenåldern bland de arkeogenetiska studierna, men vi fyller succesivt i kunskapslucka efter kunskapslucka i de här tidsperioderna, säger Anders Götherström.

Studien Imputed genomes and haplotype-based analyses of the Picts finns publicerad i PLoS Genet 19(4): e1010360.