Pest och pollen

DIGERDÖDEN. Historiker bundna av det sparsamma skriftliga källmaterialet från medeltiden har haft svårt att få grepp om hur hårt den fruktansvärda Digerdöden drabbade olika delar av Europa vid 1300-talets mitt. Nu har de fått ordentlig hjälp av ett internationellt team knutna till Max Planck-institutet, som har analyserat pollenprover från 261 platser i 19 länder för att studera förändringar i landskap och jordbruksaktivitet från år 1250–1350.

– Förändringen i andelen sädespollen visar att det sker en stor ödeläggelse av landsbygden som tyder på stora samhällsförändringar, säger Per Lagerås, knuten till Arkeologerna, och den som har sammanställt svenska pollendata.

SVERIGE DRABBADES HÅRT av pesten, särskilt på sydsvenska höglandet. Efter nedgången koncentrerade sig befolkningen till de bördigare låglandsområdena. Höglandet skogade igen, och på låglandet övergavs åkrar, men de hölls öppna med betande djur, som inte krävde lika mycket arbetskraft som åkerbruket. Förhoppningen är nu att paleoekologiska data, som pollenanalyser, ska användas i fler studier av äldre tiders epidemier och befolkningsförändringar.