Mästare och lärlingar bakom Tanums hällristningar

De hundratals hällristningarna i Tanum, Bohuslän, är ett UNESCO-världsarv som lockar många besökare. De inristade motiven från brons- och järnåldern visar djur, krigare, skepp och olika mönster som imponerar. Men säger de kanske också något om vilka personerna bakom ristningarna var? I en ny avhandling från Göteborgs universitet har arkeologen Julián Moyano Di Carlo sökt […]

De hundratals hällristningarna i Tanum, Bohuslän, är ett UNESCO-världsarv som lockar många besökare. De inristade motiven från brons- och järnåldern visar djur, krigare, skepp och olika mönster som imponerar. Men säger de kanske också något om vilka personerna bakom ristningarna var?

I en ny avhandling från Göteborgs universitet har arkeologen Julián Moyano Di Carlo sökt svar på det genom att analysera motiven i hällristningarna på Aspeberget i Tanums kommun. Analyserna av ristningarna har gjorts med 3D-dokumentation av ristningsytorna och statistiska metoder för att identifiera mönster, men också vävt in social teori och tvärkulturella jämförelser för att få svar på frågan om vilka konstnärerna var.

Slutsatsen är att hällristningarna kan ha fyllt ett rituellt syfte och skedde genom ett hierarkiskt arbete med mästare och lärlingar för att föra vidare tydliga traditioner inom hantverket.
– Genom denna kontroll kan ristarna inte bara ha använt figurerna för att uttrycka idéer eller interagera med det övernaturliga, utan också för att utöva politiskt inflytande i sina samhällen, säger Julián Moyano Di Carlo i ett pressmeddelande som skickats ut av Göteborgs universitet.

Bland annat lyfter han fram att motiven utvecklades långsamt, vilket tyder på att de baserades på traditioner och gjordes av ett fåtal individer. Också valet av plats, som ofta är nära vatten, kopplas till att hällristningarna hade ett rituellt syfte, till exempel vid tillverkning och sjösättning av båtar.

Större konstverk kan också ha skapats på hällarna vid möten där ristare kom samman för att utbyta kunskap med varandra och utveckla en regional stil.

– Med tanke på hur sinnrika vissa ristningar är så är det troligt att ristarna förvärvade sina färdigheter genom att lära av mer erfarna kollegor. Dessa lärlingssystem formade hällristningspraktiken som elitistisk och förstärkte traditionens konservativa karaktär, säger Julián Moyano Di Carlo.