Ingen rök utan fabrik

KRITPIPSFABRIK. – Det här är så coolt, det är första gången vi gräver fram en kritpipsfabrik i Sverige! säger Arkeologernas utgrävningsledare Hanna Menander i Karlskrona. Man måste bege sig till Nederländerna eller England för att hitta något liknande.

Alla arkeologer är bekanta med kritpipsfragment, små stycken av pipskaft som brukar dyka upp ytligt vid utgrävningar, särskilt i städerna där människor bodde (och rökte) tätt inpå varandra. De är rester av pipor från det sena 1600-talet, 1700-talet och det tidiga 1800-talet och motsvarar nutidens cigarettfimpar. Kritpiporna tillverkades i ljus lera med långa, eleganta skaft likt cigarettmunstycken. Bjöd man runt en pipa kunde man bryta loss stycken av skaftet för att få en fräsch pipände att stoppa i munnen, men skaftet kunde naturligtvis också brytas sönder av misstag. Idag röker omkring en femtondel av Sveriges vuxna befolkning dagligen, men på 1700-talet var rökningen betydligt mer utbredd. Kvinnor, män och barn rökte i övertygelsen att det var hälsosamt.

Eftersom pipornas form och dimensioner förändrades under den tid tillverkning förekom kan stadsarkeologer använda dem för att datera de kulturlager de gräver fram från senare århundraden.

Nu har Arkeologerna alltså grävt ut en kritpipsfabrik för första gången i Sverige. År 1755 fick Nils Mattias Norsteen privilegiet att bedriva pipfabrik i kvarteret Gulin i Karlskrona. På fabrikstomten har stått flera magasin. Troligen har övervåningen på ett magasin fungerat som bostad. Invånarnas matvanor avslöjas av avfall efter ko, får, gris, gädda, abborre och torsk, liksom skärvor av fat och skålar i rödgods och fajans. Det mest spännande är resterna av en jättelik ugn, där kärvar av lerpipor har ställts in i kapslar av keramik för att brännas.

Troligen gick så gott som hela Norsteens produktion till sjömännen i flottan. Karlskrona grundades som örlogsstad år 1679 och utgör som sådan objekt nummer 871 på Unescos världsarvslista. Kritpipsfabriken låg dock närmare den civila handelshamnen än örlogshamnen. Hanna Menander berättar:

– Kvarteren i området var riktigt hårda arbetarkvarter med barnarbete och mängder av lönnkrogar. Pipfabriken ger oss en fantastisk, påtaglig inblick i 1700-talets vardagsliv.