Grävningar vid Västsveriges största gravhög i Skalunda

HÄRSKARSÄTE. Vid Skalunda kyrka på Kållandshalvön i norra Västergötland ligger Västsveriges största gravhög. Med sina 67 meter i diameter och sju meters höjd är den fullt i klass med kungshögarna i Gamla Uppsala. Sedan 2020 driver Göteborgs universitet forskningsprojektet ”Skalunda i monumentens tid” i samarbete med föreningen Västsvensk arkeologi. Målsättningen för projektet är att undersöka det härskarsäte som måste ha funnits här under järnåldern.

TIDIGARE HAR DET tagits kolfjortonprover från borrningar i Skalundahögen som har gett dateringar från 500- till 700-tal. Det kan betyda att den är påbyggd i flera omgångar. Det finns ytterligare en storhög cirka 400 meter längre söderut.

Den är 25 meter i diameter och kallas i folkmun kung Sjolms hög. Dessutom finns det uppgifter om att det tidigare funnits ytterligare en storhög och resta stenar på platsen. Det visar att Skalunda varit den mest monumentaliserade platsen i Västergötland och har därför sannolikt haft en central ställning bland västgötarna.

Runstenar, tidigkristna gravmonument och den romanska sockenkyrkan vid storhögarna visar att platsen varit en betydande storgård ända in på medeltiden, då den övergick i kungamaktens ägo som en del av Uppsala öd (sveakungens egendomar) och blev en av Västergötlands åtta kungsgårdar.

MED UTGÅNGPUNKT I en mark­radarundersökning från 2019 har det gjorts årliga undersökningar med metalldetektor och mindre sökschakt för att spåra och undersöka Skalundas järnåldersbebyggelse. Syftet med projektet är också att klarlägga om det funnits fler monument på platsen. Genom metalldetektorundersökningar under 2020 och 2021 hittades ett stort och spännande fyndmaterial som visade att det ligger en stor boplats i åkermarken strax öster om Kung Sjolms hög. Fynden sträcker sig i tiden från äldre järnålder och ända fram till nutid.

SÄRSKILT INTRESSANT ÄR föremålen från järnåldern som består bland annat av spännen, vikter, beslag och söljor, många tillverkade av skickliga hantverkare i ädla metaller och dekorerade med djurornamentik, särskilt från vendeltiden. Anmärkningsvärd är en liten figurin av brons, eventuell en så kallad lar, det vill säga en romersk husgud. Den bör ha hamnat i Skalunda några århundraden före vendeltiden och kan vara ett minne från Skalundabornas kontakter med Romarriket, kanske som legosoldater. Fynd av slagger, smältor, barrar, viktlod och en del av en balansvåg, visar också att det bedrivits avancerat metallhantverk på platsen och troligen även handel, vilket är karakteristiskt för yngre järnålderns storgårdar.

UNDER VÅREN 2022 utfördes en magnetometerundersökning över boplatsområdet för att försöka se var det finns av spår efter hus och en eventuellt överplöjd storhög som kan anas på äldre kartor. Förhoppningen med årets grävsäsong har varit att öka kunskapen om storgårdens utbredning och karaktär över tid, men också klargöra om det finns spår efter storhögen och andra gravar inom undersökningsområdet.

– Vi har hittat ett större stolphål, en kokgrop, flera mindre gropar och eventuellt ytterligare stolphål, säger projektledaren Annelie Nitenberg. Men det är mycket svårtolkat då vi befinner oss på en rullstensås. Det är inte självklart i alla lägen vad som är skapat av människa och vad som naturen och inlandsisen åstadkommit, dessvärre.

ETT PAR VECKOR återstår av undersökningen i skrivande stund. Efter årets grävsäsong kommer projektgruppen att diskutera hur man ska gå vidare. Med tanke på den spännande miljön och de många exklusiva fynden får vi hoppas att det blir fortsättning på grävningarna vid Skalunda.