En besynnerlig bronsskiva

BRONSÅLDERNS BÄLTEPLATTOR hör till forntidens märkligaste föremål. De ingick i bemedlade kvinnors utsmyckning, en otympligt stor bronsskiva som bars i bältet med en utskjutande knoppförsedd stång.
En manlig arkeolog har beskrivit plattan som ”täckande och eggande”, en annan noterar att om en kvinna vippar med magen, så hoppar sol­reflexerna runt på plattan, vilket han anser levandegör solens färd på himlen. Bälteplattan tänks alltså vara en solsymbol.

Jag har ett annat förslag, nämligen att den utgör en stiliserad trådrulle att linda ett garnnystan kring. Det förklarar stången och knoppen, som hindrar garnet att glida av. Dessutom passar det utmärkt med spiral­ornamentiken, som liknar rullad tråd. Kvinnor bar allehanda praktiska saker i bältet, men nystanet var särskilt symboltyngt. Att spinna tråd och väva var en syssla för ödesgudinnorna, nornorna, moirerna och parcerna. Odysseus möter den vävande häxan Kirke, i iriska imramha kastar skrikande drottningar magiska nystan efter förlupna älskare och sagohjälten Ingvar Vitt­farne möter furstinnan Silke-Siv på sin färd mot döden. Bälteplattan var inget smycke för att behaga män eller solguden. Den var känne­tecknet för den trollkunniga, skrämmande prästinnan, hon som styrde och förutsåg människors öden.