Digital karta samlar alla vägar i Romarriket

”Alla vägar bär till Rom”, heter talesättet. Om det verkligen stämde går det nu att undersöka hemifrån soffan med hjälp av en dator, läsplatta eller telefonen. Inom projektet Itiner-e har forskare under ledning av Pau de Soto vid det autonoma universitetet i Barcelona rekonstruerat vad som uppges vara hela det romerska vägnätet digitalt. Ett enormt […]

”Alla vägar bär till Rom”, heter talesättet. Om det verkligen stämde går det nu att undersöka hemifrån soffan med hjälp av en dator, läsplatta eller telefonen. Inom projektet Itiner-e har forskare under ledning av Pau de Soto vid det autonoma universitetet i Barcelona rekonstruerat vad som uppges vara hela det romerska vägnätet digitalt. Ett enormt projekt för att göra antik infrastruktur tillgänglig. Totalt handlar det om 299.000 kilometer av vägar som sträcker sig över ett område på fyra miljoner kvadratkilometer. Därmed innefattar projektet Itiner-e närmre dubbelt så många vägar jämfört med tidigare kartläggningar.

Utifrån nästan 15.000 enskilda element sattes vägnätet ihop till en karta med en exakthet på ned till 50 meter. Utöver de 100.000 kilometer av huvudvägar innefattar sammanställningen även 195.000 kilometer av mindre vägar.

Till sin hjälp har forskarna naturligtvis haft tidigare äldre kartor, till exempel Tabula Peutingeriana som har sitt ursprung från 300-talet. Utöver det har vägnätet sammanställts med hjälp av reseskildringar, information från utgrävningar samt bilder från flygplan och satelliter. På bland annat de båda sistnämnda gick det att se spår av romarnas indelning av marken i så kallade Centuriation som också det användes för att fastställa vägnätet. Förutom att ge en överblick av hur det var möjligt att ta sig fram i Romarriket ger projektet även en inblick i hur logistiken där gick till.

Trots det gedigna arbetet kan forskarna endast med säkerhet säga var 2,7 procent av vägarna faktiskt var. För nästan 90 procent känner forskarna ”förmodligen” till den exakta sträckningen. Dessa vägar visas i så kallade ”Confidence Maps”, där forskarna gör det möjligt att förbättra exaktheten i framtiden genom utgivningar eller forskning.