Den verkliga sagan om ringen

GULDFYND. – Det känns overkligt, nästan så att jag inte tror att det är sant, säger Carl-David Granbäck, som den 23 januari i år i samband med rådjursjakt hittade en spiralring av guld bakom en sten i en otillgänglig bergsskreva. Där hade ringen legat undanstoppad i 1 500 år, sedan omkring år 500. Fyndplatsen är belägen i Hamburgsund i Svenneby socken i Tanums kommun, Bohuslän.

Arkeologen Niklas Ytterberg på Länsstyrelsen konstaterar:

– Andra guldfynd från järnåldern har gjorts i dessa trakter, exempelvis i gravar, men här är fyndomständigheten lite egen och spännande. Vi åkte ut till fyndplatsen den 27 januari och avsökte den med hjälp av en så kallad pinpointer, en handhållen metalldetektor som gjorde det möjligt att komma åt att söka i den trånga skrevan. Men som förväntat hittade vi inga nya fynd. Det var ju tydligt att någon har varit noga med att gömma undan just bara denna ring. Och att det skedde för länge sedan framgår av att ringen hade en grå beläggning.

Ringen består av en enkel, tjock guldtråd utan dekor, vriden tre, fyra varv. Den är alltså snarare att betrakta som en värdesak än ett smycke. Under järnåldern användes guld som betalningsmedel. Vikten, 43 gram, är många gånger en modern vigselring, och motsvarar någorlunda exakt tio solidi. Solidi är romerska guldmynt som nordborna fick med sig hem efter legotjänstgöring i den romerska armén eller kejserliga livvakten. Guldmynten smältes ner efter hemkomsten.

– Undansmusslandet av ett enda föremål så här kan tala för att det var en skattgömma och inte ett offer, säger Niklas Ytterberg. Vid offer var man ju vanligen angelägen om att offrandet skulle uppmärksammas av flera människor.

Hur mycket var guldringen värd när det begav sig? Det är omöjligt att säga exakt, men om vi jämför med en dryg årslön för någon som gjorde krigstjänst hos romarna hamnar vi förhoppningsvis i rätt storleksklass. Upphittaren Carl-David Granbäck kan hursomhelst räkna med en rejäl hittelön.