Antikytheramekanismen i all sin härlighet

EN MAKALÖS MANICK. För över ett sekel sedan hittade tvättsvampsdykare vid den lilla ön Antikythera norr om Kretas västra hörn ett tvåtusen år gammalt vrak med bronsskulpturer och andra dyrbarheter i lasten. Arkeologer tog sig dit och började bärga föremålen, bland annat en oansenlig, ärgig bronsklump. Med alltmer avancerade metoder har denna klump undersökts under det dryga sekel som gått. Inte minst har skiktröntgen gett precisa avbildningar av dess inre. Redan för flera årtionden sedan var man på det klara med att det rörde sig om en mekanism med en mängd kugghjul. Texter på fram- och baksida avslöjade att det rörde sig om något slags kalendarisk-astronomisk mekanism. Mekanismen visade sig också vara förbluffande avancerad, ingenjörskonst som knappt 1800-talets schweizerurmakare kunde överträffa.

Genom att vrida på ett handtag fick användaren fram månens faser, planeternas ställning och förmörkelser för många år framåt i tiden. Mekanismen var inte enbart astronomisk utan också astrologisk. Man kunde till och med hämta information om när olika idrottsevenemang gick av stapeln i den grekiska världen.

I TIDSKRIFTET NATURE har nu det internationella forskarteam som i åratal har undersökt mekanismen presenterat vad de tror är en någorlunda fullständig rekonstruktion. Mekanismen är helt enkelt så avancerad och snillrik att det är omöjligt att här redogöra för den avancerade matematik och astronomiska teori som ligger till grund för mekanismens utformning. Det är en underbar soppa av sideriska och synodiska omloppstider, anomalier och primtal som kräver fullständig koncentration om man ska begripa något. Resultatet är i alla fall en vacker och fullt begriplig modell av det grekiska kosmos.

På 100-talet f.Kr. var astronomen Hipparkos verksam på Rhodos, där han utarbetade en teoretisk modell för universum. Han menade att planeterna kretsade kring Jorden i en cirkelrörelse, som var sammansatt av minst ett par cirkelrörelser i olika storlek. Lustigt nog påminner det om kugghjulskonstruktionerna i mekanismen, vilket kan väcka misstanken om att teorin och den här typen av mekanism har utvecklats i symbios.

TROLIGEN TILLVERKADE SÅDANA här antika datorer i större antal. Exempelvis skrev romaren Cicero att hans vän universalgeniet Poseidonius nyligen hade byggt en apparat som visade solens, månens och de fem planeternas rörelser. Spår av liknande mekanismer går sedan att följa framåt i tiden, i det bysantinska riket kring år 600 och via arabiska skrifter på 800-talet och slutligen byggdes liknande mekanismer i Europas katedraler från 1300-talet, där vi i Sverige kan glädja oss åt det underbara uret i Lund från 1420-talet, som visar solens och månens rörelser.

De medeltida mekanismerna är till skillnad från den antika föregångaren försedda med automatisk drivkraft i form av lod. Går vi ytterligare fram i tiden är senare tiders mekaniska ur nedskalade varianter av de astronomiska uren.

HEMMA HAR JAG en ärvd, enkel väggklocka som tillverkades av drängen och urmakaren Fredrik Ahlberg i Lane-Ryr utanför Trollhättan vid 1800-talets mitt. En titt på urverket väcker den hisnande tanken att det finns en obruten idé- och hantverkstradition från Hipparkos och Antikytheramekanismen hela vägen fram till våra tiders enkla ur.