Sensationella fynd av pilar i svenska Sápmi

Klimatförändringarna har lett till att glaciärer och snöfläckar smälter i svenska Sápmi. På grund av det har det den senaste tiden gjorts ett stort antal fynd av pilspetsar i Västerbotten och Norrbotten. Projektet Glas – Glaciärarkeologi i Sápmi som är ett samarbete med Silvermuseet, Ájtte – Svenskt Fjäll- och Samemuseum, Norrbottens museum, Västerbottens museum och Jamtli har bedrivits sedan sex år med finansiering av Stiftelsen Marcus och Amalia Wallenbergs minnesfond.

– Det blir varmare och snön i fjällen smälter, snön och isen. Och det har vi ju känt till ett bra tag. Det möjliggör att vi kan utforska nya tidigare oupptäckta platser, säger Erik Sandén som är arkeolog på Västerbottens museum.

Forskarna har lyckats ta sig till platser som tidigare inte varit möjliga att undersöka för att söka efter tidiga spår av människan. Erik Sandén berättar att innan finansieringen kom tog det fem timmar att till fots nå området som han varit iblandad i att undersöka. Nu kan de ta helikopter upp vilket underlättar enormt, menar han.

Inom projektet har sommarens expeditioner varit extra gynnsamma. Snön har smält i en rafflande takt på platserna som varit föremål för undersökningarna. Det har lett till att delar av 15 pilar har hittats av arkeologer och glaciologer. Nu kan forskarna få fler svar på om hur människor levt i fjällen i förhistorien.
Kerstin Lidén, professor vid Stockholms universitet, leder projektet och berättar att de sensationella fynden nu ska analyseras i Stockholm. Tack vare det speciella klimatet så har det organiska materialet bevarats, vilket är väldigt ovanligt, säger hon.

– Glaciären har bevarat dem som om de legat i en frysbox, säger Kerstin Lidén.
Alla pildelar är varierade i utseende och form. En pilspets av järn som är inlindad med sentråd är ett av de iögonfallande fynden. Pildelarna är i bra skick och kan ge svar på många av forskarnas frågor.

– Vi ska ta reda på träslag och datering. Vi kommer förmodligen att ta en bit av sentråden där det finns och skicka för kol-14-datering. Sen ska vi analysera färgen också och se vad det är för pigment som har brukats. Vi ska också se vad det är för bindemedel som har använts, säger Kerstin Lidén.

På Västerbottens museum har man till exempel under sommaren funnit ett pilskaft och ett horn med ett kniv- eller pilmärke. Precis som resterande fynd gjorda inom projektet ska materialet ner till Stockholm för analys. Erik Sandén har höga förväntningar på analysen av fynden, vilka han hoppas är från vikingatiden.

– Dels kommer vi att få kunskap och möjligheten att belysa människans vistelse i högfjällsmiljö, vilket vi känner till väldigt lite om idag. Och dels kommer vi åt en typ av fynd som vi inte kommer åt annars, eftersom miljön är så svårtillgänglig, säger Erik Sandén.

När pildelarna är färdiganalyserade kommer de att konserveras för att sedan skickas till museerna som är inblandade i projektet.
Resultatet från projektet bidrar med kunskap om renjaktens historia. Pilar användes inte efter att djuret domesticerades, vilket visar att de förmodligen kommer från förhistorisk tid. Det är inte bara pilskaften som kan svara på frågor om hur människor har levt och bedrivit jakt på den höga höjden, det kan även avföringen från renar som påträffats nära pilarna.

– På snöfläckarna som vi har undersökt ser vi också enormt mycket renskit som har smält fram. Det ska också dateras för att vi ska se hur länge renarna befunnit sig på snöfläckarna. Det finns alltså en koppling mellan renskiten och pilskaften som är spännande, säger projektledaren Kerstin Lidén.

Många frågor finns kvar om det enorma området och de svåråtkomliga miljöerna, men i somras var det den sista sommaren som projektet har haft finansiering. Något de inblandade hoppas att det kan bli ändring på.

– Det är nu som det verkligen börjar smälta fram. Så det känns ju som väldigt tråkigt om det skulle vara så att vi inte har möjlighet att fortsätta de här inventeringarna. Svenska Sápmi är dessutom stort, så det behövs mycket folk som är ute och går i de här markerna, säger Kerstin Lidén.

Pengar är inte heller det enda problemet. Tiden och klimatförändringarna spelar också stor roll. Om objekten ligger framme och inte är frysta så kommer de att brytas ner och försvinna. Kerstin Lidén menar att detta är ett stort hot för forskningen.