FINFINA RUNSTENAR FANNS VISST I FINLAND

Nyläst

Kommer det en tjock bok om Finlands runor måste den upp­märksammas. Här i Sverige är vi bortskämda med runor, men de finska runfynden är så få och magra att det här kanske blir det sista tillfället att anmäla en bok i ämnet på ett sekel eller mer. En orsak till runbristen är nog att det inte skedde någon omfattande inflyttning från östra Sverige till Finland förrän från slutet av 1100-talet och framåt, och då hade runstensresandet i Mälarområdet upphört sedan flera årtionden.

Alla bidragen i boken är läsvärda. Heikki Oja ger en översikt över runfynden, inklusive inskrifter på mynt, amuletter och runkalendrar. Silverbroschen från Tuukkalagravgården i Mikkeli tycks ha sitt vikingatida ursprung på Gotland och beskrivs av Ulla Moilanen. Vår egen husrunolog Magnus Källström har tagit sig an runstensfragmentet från Stora Ängesön i Hitis i Åbo skärgård, som hittades år 1997. Källström lyckas slå fast att stenen är äkta, även om den bär spår av att ha legat länge i vatten. Det går att uttyda: …þorfas… …si : raþi : ma…, vilket skulle kunna tolkas som: XX gjorde stenen till minne av Torfast. Tyde runorna den som kan. Runristaren tycks ha varit Balle, verksam i Uppland, eller någon av hans lärjungar. Troligen har runstensfragmentet kommit till platsen som en barlaststen under historisk tid.
Fle ra medeltida runristningar främst på träkärl och benkammar har hittats bland fynden från utgrävningarna i Åbo på 1980- och 1990-talet. Alessandro Palumbo och Janne Harjula diskuterar bland annat latinska böner på träkärl och gör jämförelser runtom i Sverige, och hittar störst likhet med Östergötland, förvånande nog inte med det mer närliggande Gotland.

Per Olof Sjöstrand gör slutgiltigt upp med Ålandslegendaren Matts Dreijers teori att det vikingatida Birka som Ansgar besökte låg på Åland. Dreijers främsta argument var en inskrift på ett stenkors vid Sunds kyrka. Sjöstrand menar att korset och inskriften tillhör 1400-talet, vilket gör det besvärligt för Birka att hålla sig kvar på Åland.

Kendra Wilson tar upp sammanhangen kring de falska runstenarna i Vörå, och Antti Lahelma, Jouko Pukkila och Tapani Rostedt diskuterar moderna ristningar som inte är avsedda att vara fejk utan snarare är aktuella minnesristningar, men bland dem finns chansen att även en vikingatida ristning skulle kunna dölja sig.