Kungliga karameller

Kristina  Ekero Eriksson

Kristina Ekero Eriksson

17 feb 2023

Vi vilar ögonen på forntidens bling-bling

Även om vi saknar ansikten på många av historiens kungligheter kan vi i alla fall visa upp vad de fäst sina blickar på. Guldhalskragar och rödskimrande granater, sidenkläder med gyllene detaljer, en ring prydd med Himmelens drottning och kaméer från Konstantinopel. Eller bara barr och ett hönsägg. Följ med till en fascinerande föremålsvärld!

Beowulfs belöning

Till vänster: De två bägarna från 500-talet hittades nedgrävda i Uppåkras tempel. FOTO: HISTORISKA MUSEET VID LUNDS UNIVERSITET.

Till höger: Massiv guldring funnen i västgötska Bragnum av en typ som Wealtheow kanske bar. FOTO: SHM

NÄR BEOWULF LYCKATS döda monstret Grendel och hans mamma belönades han av danernas kung Roar och drottning Wealtheow. Hjälten fick bland annat en ringbrynja, åtta hästar, varav fyra apelkastade (det vill säga att de hade runda äppelformade fläckar i en avvikande färg) – och inte minst en halsring av guld. Så visade alltså kungligheter sin generositet under 500-talets första hälft. I kvädet står också att läsa hur drottningen var guldsmyckad. Hon gick runt i festsalen i hallen ”Hjort” och bjöd ceremoniellt gästerna på dricka, samtidigt som hon talade visa ord. Slutleden ”theow” i Wealtheows namn betyder tjänare. Det kan syfta på att hon spelade en viktig roll som tjänarinna till högre makter, att hon kanske var en kvinnlig kultledare. I golvet i Uppåkras tempel har två bägare påträffats som är omkring 1500 år gamla. Kanske var det något liknande som Wealtheouw bar runt i danernas hall. Uppåkra var en härskarplats strax söder om Lund där kontroll över religionen var en del av kungafamiljens maktstrategi.

Det kan syfta på att hon spelade en viktig roll som tjänarinna till högre makter, att hon kanske var en kvinnlig kultledare.

Svearnas ståt

GAMLA UPPSALA VAR sveakungarnas säte, men dessvärre gick många av deras ägodelar upp i rök när de kremerades. Bland Västhögens brandskadade föremål finns i alla fall några kaméer av onyx eller sardonyx, där motiv skurits ut. På en av dem syns en vingprydd figur med ett horn, tolkad som Eros som var lidelsens gud i grekisk mytologi. På en annan syns en liggande tjur. Kaméerna är troligen tillverkade i Konstantinopel på 500-talet. Ingen vet hur de använts, kanske har de prytt fingerringar, eller varit fästa på ett skrin eller rentav en bok.

Bättre bevarat, faktiskt i mint condition, är ett hänge av guld med röda granater från omkring år 600. Det påträffades några hundra meter norr om högarna, uppe vid den kungliga hallen. Hänget måste ha burits av någon kvinnlig medlem i den mäktiga härskarfamiljen, om inte av en drottning så av en prinsessa. Liknande design på granater har hittats i Arnegundas grav i Paris, denna merovingiska drottning dog omkring år 580.

En vikingatida drottning

RUNT ÅR 975 begravdes en östgötsk drottning i Aska i Hagebyhöga socken. Hon tycks ha haft en roll i kulten, att döma av hennes völvestav. Så pampigt det måste ha sett ut när drottningen svingade sin piska och kom åkandes i sin vagn, dragen av fyra hästar. Åtminstone hittades fyra selbågskrön i graven, en anordning fäst på hästens manke som tömmarna dras igenom.

Hon har också ägt en kopparkanna från den islamiska världen, med en inskrift som kan tolkas som ”Det fullständigaste och härligaste nådebevis är en nypa (eller handfull) för Gud”.
Drottningen bar förutom pärlor av glas, bergkristall och karneol också flera silverhängen. Vissa av dessa var antikviteter, med ett par hundra år på nacken, redan under hennes livstid. Dit hör ett silverhänge i form av ett manshuvud. På skallen finns något som ser ut som en hjälm, men som vid närmare betraktande visar sig vara en stor rovfågel, vars näbb ansluter till ett nässkydd. Hon har också burit flera berlocker och ett förgyllt silversmycke som kanske föreställer Freja.

Graven ligger bara några hundra meter från den väldiga Askahallen, som sannolikt övergavs vid tiden för drottningens frånfälle, i samband med att Olof Skötkonung blev östgötarnas överkung kring år 995.

Guldkors och hjärtan

MITT EMOT BIRKA, på Adelsö i Mälaren, hade sveakungens familj en stor hall. Intill det kungliga residenset finns en storhög från första hälften av 900-talet, benämnd Skopintull. I den upptäcktes de brända kvarlevorna efter en man och en kvinna. Delar av deras kranier hade sorterats ut och lagts i en bronshink, där det även låg en hårlock. Att döma av båtnitarna brändes paret i en båt. En mängd djur slukades också av lågorna – bland annat tre hästar, sju hundar, katt, duvhök, berguv, havsörn, gris, får, nöt, kricka, and och trana. Få gravar innehåller så mycket ben, sammanlagt rör det sig om drygt 30 kilo. Dessutom påträffades ett hönsägg i graven, möjligen en kristen symbol för uppståndelsen.
De gravlagda har burit dyrbara kläder. Kan det vara sidenkläder som prytts av guldtrådsarbeten? Mannen har burit ett bälte, där ena änden lite nonchalant hängt ned på låret. Bältet var prytt av hjärtformade beslag av brons av så kallad orientalisk typ, som man funnit paralleller till i ryska Gnëzdovo.

Erik den heliges krona

Denna krona sägs Erik den helige ha burit – den förvaras i alla fall i hans relikskrin i Uppsala domkyrka. FOTO: ANDERS TUKLER

ERIK DEN HELIGES krona, i förgylld koppar, är vår äldsta kungakrona. Men frågan är om inte hans kvarlevor är mer intressanta. Kungen blev attackerad av en dansk tronpretendent i Uppsala i maj 1160, vilket hugg- och stickmärken på huvud och ben vittnar om. Slutligen höggs huvudet av. Analyser av skelettet visar att han var en vältränad reslig man på 171 centimeter. På hans tallrik låg ofta sötvattenfisk, vilket kan tyda på att han följde det katolska regelverket nogsamt – enligt legenden ska han ha späkt sig ”i trägen fasta”. Analyser av strontium, ett ämne som finns i berggrunden och som tas upp i kroppen via mat och vatten, tyder på att Erik tillbringade sina sista 10–15 år i Varnhem i Västergötland. Där hade han och hans fru Kristina en tid ägnat sig åt att trakassera munkarna, men med tiden lugnade de ned sig och paret kom att gynna cistercienserklostret på platsen.

Drottning Blankas spänne

Drottning Blankas smycke, eller Motalaspännet som det också kallas, går att beskåda i Guldrummet på Historiska museet i Stockholm. Foto: Camilla Hällbrink, SHM

SEXTON ÅLAR OCH ett praktfullt spänne av guld fick Gabriel Gabrielsson på kroken i Motala ström hösten 1818. Kan detta läckert juvelbesatta medeltida smycke en gång ha prytt drottning Blankas klädsel? Hösten 1335 gifte sig Blanche av Namur, 15 år gammal, med Sverige och Norges kung – Magnus Eriksson. Till den heliga Birgittas glädje skänkte kungaparet Vadstena kungsgård till det blivande klostret. Men säg den vänskap som varar. Birgitta hade med tiden inga vackra ord att säga om Magnus, och Blanka fick finna sig i att bli jämförd med ”en huggorm som har en skökas tunga, drakens galla i hjärtat och det bittraste gift i köttet.”

Efter att parets son, den norske kung Håkan, firat bröllop insjuknade Blanka och avled 1363. Men frågan är om hon någonsin burit spännet eller om det ens är tillverkat på 1300-talet. Det kan lika gärna ha tillhört en kyrklig dignitet, kanske en biskop, långt senare.

Inte Margaretas krona

De tre guldhalskragarna i all sin prakt. FOTO: SÖREN HALLGREN, SHM

NÄR DEN TRERINGADE guldhalskragen från Ålleberg i Västergötland hittades 1827 misstänkte man att det var en krona, tappad av drottning Margareta i samband med slaget i Åsle 1389. Denna förmodan stämmer dock inte. I själva verket rör det sig om ett smycke från folkvandringstid (375-540 e. Kr.) – men å andra sidan måste den ha burits av någon i den yppersta eliten. Under 1800-talet påträffades ytterligare två guldhalskragar, en i västgötska Möne (sjuringad) och en i Färjestaden på Öland (femringad).

Halskragarna är översållade med små figurer föreställande bland annat människor, svin, fåglar och ormar. De är tillverkade av tunna guldtrådar och guldkorn, en del trådar är bara 0,15 mm i diameter, det vill säga tunnare än ett hårstrå. Kragarna är uppbyggda av ihåliga rör och därför är de inte så tunga, den från Möne är med sina 823 gram tyngst. Sannolikt är kragarna tillverkade i Norden av dåtidens mäster­smeder.

Något att titta på när hon våndades över makens hetsiga humör.

Kungamoderns ring

En tröst för Cecilia Månsdotter. Foto: Ola Myrin, SHM

VILKET ÅR GUSTAV Vasa föddes är oklart, ingen vet heller var vaggan stod. I Lindholmen i Vallentuna? Eller Rydboholms slott utanför Vaxholm? Vem modern var är dock säkert: Cecilia Månsdotter. Hon var halvsyster till Kristina Gyllenstierna, som var landets mäktigaste kvinna, gift med riksföreståndaren Sten Sture den yngre. När Cecilia gifte sig med Erik Johansson fick hon denna ring prydd med sju ädelstenar, däribland ametist, safir och granater. I mitten syns himmelns drottning Maria med Jesusbarnet i famn. Något att titta på när hon våndades över makens hetsiga humör.

Under livet ägnade han sig åt prästgårdsplundring, mord, kyrkostöld och dödshot. Sitt eget liv miste Gustav Vasas pappa i samband med Stockholms blodbad 1520, Cecilia avled ett par år senare i dansk fångenskap. Inte undra på att sonen ruvade på hämnd. I juni för exakt 500 år sedan kunde han rida in i Stockholm som nyvald kung, och bland alla rikedomar som familjen kom att äga fanns moderns vigselring.