/https%3A%2F%2Felbilen.se%2Fwp-content%2Fuploads%2Fsites%2F3%2F2022%2F06%2F7.jpg)
Arkeologi på Svarta havets botten
Johan Rönnby
10 jun 2022
Populär Arkeologi är första tidningen som publicerar de fantastiska bilderna på de antika skeppen som svenska forskare var med och upptäckte på Svarta havets botten. Skeppen är i stort sett intakta, tack vare det syrefattiga vattnet. Här är berättelsen om hur det makalösa fyndet gjordes.



NÄR DEN STORA gula roboten lämnat ytan så tar det mer än 45 min för den att sjunka ned till botten. På drygt 50 meters djup försvinner långsamt det sista ljuset från ytan och här börjar också det bräckta ytvattnet snabbt bli allt saltare. Skiktningen av vattenlagren skedde redan i slutet av istiden. Massor av havsvatten från Medelhavet strömmade då på grund av avsmältningen och vattennivåhöjningen i världshaven in vid Bosporen. Det salta havsvattnet fyllde djupområdena i den tidigare insjön och det ursprungliga sötvattnet lade sig som ett lock på ytan.
När djupmätaren på kontrollpanelen visar drygt 2 000 meter bromsar rov-piloten (Remote Operated Vehicle) genom att öka farten på de nedåtriktade trusterpropellrarna så att undervattensroboten stannar in några meter över botten. När de starka undervattensstrålkastarna slås på så är det första gången sedan Svarta havets föregångare bildades någon gång under Kritaperioden som det finns något ljus på denna plats.
Folkslag, kulturer och mäktiga riken har bytts om runt Svarta havet och lämnat sina spår på bottnen.
VI ÄR EN handfull forskare som sitter ihop med rov-piloten i kontrollrummet på Havila Subsea denna dag. Framför oss har vi ett 20-tal skärmar och olika paneler som matar fram data, bilder och film från botten. Under tre säsonger har vi under flera månader gjort samma sak. Först med hjälp av ett toppmodernt robotbaserat sonarsystem lokaliserat objekt på botten och sedan stannat och inspekterat dem med en arbets-rov.
Vi har hittat ett 150-tal äldre skeppsvrak, det är segelskepp från de senaste århundradena, handelsskepp från de medeltida handelsmetropolerna vid Medelhavet, några fartyg från den bysantinska tiden och inte minst talrika ottomanska fraktskepp. Folkslag, kulturer och mäktiga riken har bytts om runt Svarta havet och lämnat sina spår på bottnen.


DEN HAVSBOTTEN SOM syns i strålkastarljuset i tv-monitorerna är helt vit och består av en decimetertjock matta av döda svavelbakterier. Den postglaciala skiktningen av vattnet har gjort att inget syre kommit ned i det mörka djupet på tusentals år och det är endast anaeroba bakterier som kan leva här. Som om brist på syre och totalt mörker inte skulle räcka så är dessutom miljön mycket starkt toxisk genom att bakterierna producerar giftig frätande svavelsulfid. Dödlig för allt levande och även skadlig för dyra undervattensrobotar om de exponeras för länge.
För att inte grumla upp sikten har vi ”landat” på botten ett knappt femtiotal meter från objektet som är väl synligt i robotens undervattensradar. Ekot indikerar ett välbevarat skeppsskrov, cirka 15 meter långt med en fortfarande stående mast midskepps. När roboten kommer närmare så är vi beredda på att i skärmarna få se ytterligare ett ottomanskt skepp.

MEN REDAN DET första intrycket får oss alla i kontrollrummet att räta på oss i stolarna och ställa ned kaffekopparna. Skeppet är i princip helt intakt. Bordläggningen består av omväxlande tjocka och lite tunnare bordplankor, mellan styr- och babordsreling finns tvärsgående balkar för att stödja ett provisoriskt och nedtagbart tak och i aktern finns på var sida om stäven två styråror. Längs relingen hänger rester av tamp och rep kvar. När kameran tittar ner i skrovet skymtar vi, delvis dolda av en tjock matta av svavelbakterier, några amforor. Våra bulgariska kollegor daterar dem snabbt typologiskt som romerska.
Vad vi hittat är ett helt komplett litet romerskt handelsskepp från slutet av första århundradet e.Kr. De relativt runda fraktfartygen, som kunde variera i storlek, kallades under romersk tid ofta för corbita. Vid tiden för skeppets förlisning var romarriket ett världsherravälde som även innefattade stora delar av Svarta havsområdet. Vid kusten väster om fyndet, några mil från dagens Burgas, ligger den romerska staden Deultum, grundad 70 e.Kr. av veteraner från den i Jerusalem baserade 7:e legionen. Var skeppet kanske på väg till den nya romerska staden? Lastat med amforor fyllda av vin, oliver och den för tiden mycket populära fisksåsen garum?



EN DRYG VECKA senare gör vi ett nytt fynd drygt tio landmil norr om det romerska skeppet. Djupet på platsen är 2021 meter och vraket är storleksmässigt ungefär samma som det romerska skeppet, men ligger lite mer på sidan med styrbordssidan uppåt. Konstruktionen är också annorlunda, detta skepp är långsmalare i aktern, masten står längre fram och omges av en liten plattform i fören. Även detta skepp har styråror istället för akterroder, men dessa är betydligt längre än på det romerska skeppet.
Genom att det är så välbevarat så är det lätt att känna igen från avbildningar. Det är ett antikt grekiskt skepp vi funnit. Det liknar utseendemässigt till exempel i mycket hög grad det skepp som man kan se på den så kallade Sirenvasen från 500-talet f.Kr gjord i Attica. Bilden på denna vas föreställer den listige Odysseus surrad vid masten för att undgå sirenernas locksång. Den trojanska hjältens skepp förefaller vara ett litet mindre krigsskepp snarare än ett lastfartyg.
TIDSCHEMAT I SLUTET av säsongen är knapp vid upptäckten av det grekiska skeppet. Men under några timmar utför vi med hjälp av en sug fäst på rov:en en liten utgrävning vid styråran och kan konstatera att den var sammansatt av tre olika timmer.
Vi bärgar även en bordplanka och kan uppe på däck i detalj studera hur noga båtbyggarna i den tjocka plankans kanter tagit upp längsgående hål, för att sedan med breda rektangulära lösa tappar sammanfoga plankorna med varandra. Denna, med modern panel besläktade byggnadsteknik, är typisk för antiken och gjorde att man inte behövde förlita sig på inre spant för att få styrka i skrovet.
Dateringsanalys av det bärgade timret visar att det lilla antika krigsskeppet(?) var från slutet av 400-talet f.Kr. När det seglade på Svarta havet gick filosofen Sokrates runt på Athens gator och skulle snart tömma giftbägaren anklagad för att ha förlett ungdomen.
De antika skeppen är de äldsta bäst bevarade förlista skeppsvrak som hittills hittats i världen.

TRÄANALYSERNA VISAR ÄVEN att skeppet var byggt av medelhavstall och proveniensen för timret är den joniska kusten (nuvarande Turkiets kust mot Egeiska havet). Från just detta område utgick huvuddelen av den grekiska kolonisationen av Svarta havet under 700- och 600-talen f.Kr. Med tiden blev banden till moderstäderna allt lösare, men de nya grekiska stadssamhällen utvecklades snabbt runt det innanhavet som av dem kallades pontes axeinos, ”det mörka havet”. En benämning förmodligen syftade på den skillnad som finns i vattenfärg om man jämför Svarta havet med det blågnistande Medelhavet.
Exempel på nya grekiska antika statsetableringar är den gamla staden Sozopol (Apollonia) eller dess granne och konkurrent Nessebar (Mesembria) i Bulgarien, men också den i dag av rysk aggression och krig drabbade staden Odessa i Ukraina. Trots tidens gång och den ständigt genom historien pågående kulturblandningen och hopsmältningen av nytt och gammalt så har många av de grekiska hamnstäderna längs Svarta havets kuster behållit rester av sitt grekiska ursprung.
DE ANTIKA SKEPPEN funna under Black Sea map-projektet är de äldsta bäst bevarade förlista skeppsvrak som hittills hittats i världen. Samtliga dessa vrak ligger inom bulgarisk ekonomiskt havszon och ett intresse finns också från bulgariska staten att bärga och ställa ut dem. Djuphavsarkeologi är dock komplicerat och kostsamt, tills vidare har därför strålkastarna släckts. Nere vid den syrefria och giftiga bottnen vid vraken två kilometer under ytan är det åter svart.
