Thorin – okänd gren av neandertalarna

Forskarna har döpt honom till ”Thorin” – efter en av huvudrollsinnehavarna i J.R.R. Tolkiens bok Bilbo. Han återfanns i en grotta vid namn Grotte Mandrin, som ligger i Rhône-dalen i Frankrike. Initialt daterades Thorins levnadstid till mellan 40 000 och 45 000 år sedan, vilket placerar honom bland de sista neandertalarna. Genetiska analyser av hans dna visade dock en oväntad koppling till en mycket äldre neandertalgrupp.

Men genom isotopanalyser av ben och tänder såg forskarna att han levde i ett mycket kallt klimat, alltså under istiden, vilket bekräftade dateringen.
Fram till nu har genetiker ansett att det vid tiden för neandertalarnas utdöende fanns en neandertalarpopulation som var genetiskt homogen. Den nya studien visar alltså att det fanns minst två populationer neandertalare i Västeuropa vid den tiden – och de levde överraskande nära varandra.

– Thorin-populationen tillbringade 50 000 år utan att utbyta gener med andra neandertalarpopulationer, säger arkeologen Ludovic Slimak i ett pressmeddelande. Vi har alltså femtio årtusenden under vilka två neandertalarpopulationer, som bodde ungefär tio dagars promenad från varandra, samexisterade samtidigt som de fullständigt ignorerade varandra.

Slimak menar att upptäckten antyder att neandertalarsamhällen var små och isolerade – faktorer som kan vara avgörande för att förstå deras utdöende, eftersom isolering är en evolutionär nackdel.
Mindre genetisk variation gör det svårare att anpassa sig till klimatförändringar och till nya sjukdomar. Med låg interaktion mellan grupperna delades inte heller kunskap och teknik.

– De var nöjda i sin dal och behövde inte flytta, medan Homo sapiens hela tiden vill utforska, se vad som finns bortom den där floden, bortom det där berget. Människan har ett starkt behov av att röra på sig, och en stark drivkraft att bygga sociala nätverk, säger Slimak. fs