I en debattartikel i Populär Arkeologi nr 1 2021 hävdar Gunilla Lindberg, kulturpolitiker i Ekerö kommun, att det pågår en maktkamp mellan Statens fastighetsverk (SFV) och Luruddens tomtägarförening om Helgöboplatsen i Ekerö kommun. Det stämmer inte. Också andra påståenden i artikeln behöver korrigeras. Därför vill SFV göra några viktiga klarlägganden
Helgö är en av de mest kända och uppmärksammade fornlämningsmiljöerna i Sverige. Många professorer, forskare och grävande arkeologer har forskat om platsen, i princip alla som läst arkeologi känner till den. Det blir därför en mycket synlig plats i det arkeologiska medvetandet och en plats med mycket högt vetenskapligt och symboliskt värde. Därför är det särskilt viktigt att förstå varför SFV säljer marken på Helgö.
Staten äger och SFV förvaltar sex fastigheter inom Helgö i Ekerö kommun. Dessa berör delar av några av de fornlämningar som ingår i Helgökomplexet. Förvaltningen övertogs 1 januari 2015 från Riksantikvarieämbetet (RAÄ). Området där fastigheterna finns består av ett åttiotal fritidsfastigheter som avstyckades efter en byggnadsplan från 1943. I området finns även vägar och naturmark. Fornlämningsområdet är klassat som riksintresse.
SFV förvaltar endast 15 procent
Vägar och naturmark ligger till stor del inom fastigheten Helgö-Bona som ägs av den fastighetsägareförening som bildades i samband med att byggnadsplanen genomfördes. Stora delar av fornlämningsområdena ligger på denna fastighet. De fritidshustomter som staten äger gränsar till naturmarken och består av en mindre del av det totala fornlämningsområdet, cirka 15 procent. Luruddens fastighetsägarförening äger med andra ord 85 procent av fornlämningarna inom den aktuella fastigheten redan idag. Vilka områden SFV förvaltar beskrivs på kartan nedan.
Ekerö kommun upprättade 2015 en detaljplan över området. Syftet var att utöka byggrätter inom befintliga bostadsfastigheter med hänsyn till platsens kulturhistoriska värde och att underlätta så att fler fritidshus kan permanentas. Eftersom SFV blev markägare först 2015 kunde vi inte yttra oss i frågan under det förberedande detaljplanearbetet.
Luruddens fastighetsägareförening ansökte 2017 om lantmäteriförrättning för att bilda en gemensamhetsanläggning med detaljplanen som stöd. Gemensamhetsanläggningen omfattar bland annat fem av de sex fastigheterna som tillhör SFV. SFV har med stöd av plan- och bygglagen yrkat att fastigheterna ska inlösas av föreningen vilket är ett naturligt steg när planen har vunnit laga kraft. Genom planprocessen och beslutet att anta detaljplanen har berörda myndigheter (länsstyrelsen, kommunen och RAÄ) ansett att en sammanhållen förvaltning av området ska ske genom enskilt huvudmannaskap. Fastighetsägarföreningens inlösen av fastigheterna innebär med andra ord endast ett genomförande av planbeslutet.
En oberoende auktoriserad värderare har värderat marken och SFV har inga invändningar mot värderingen. SFV och Ekerö kommun har haft ett informationsmöte om SFV:s beslut.
SFV har ett regeringsuppdrag att se över statens ägande utifrån Kulturarvspropositionen prop. 2016/17:116, uppdraget utgår från utredningen ”Statens kulturfastigheter – urval och förvaltning för framtiden” (SOU 2013:55). I utredningen anges att fastigheterna på Helgö inte behöver behållas i statlig ägo av kulturhistoriska skäl. Det är inte genom statligt ägande som fornlämningar skyddas idag utan genom lagar som kulturmiljölagen, miljöbalken samt plan- och bygglagen med flera.
Betryggande skydd
Fornlämningsområdet på Helgö har dokumenterat höga kulturhistoriska värden och omfattas av ett betryggande skydd genom Kulturmiljölagen. Fornlämningarna skyddas även genom detaljplanen som inte tillåter exploatering av området. Att nu tomtägarföreningen måste ta hand om skötseln, när SFV bedömer att marken inte är lämplig att behålla, beror på att Ekerö kommun har beslutat om enskilt huvudmannaskap för den allmänna platsen där gravfälten ligger. Det innebär att det är de enskilda fastighetsägarna som ska sköta marken.
Enligt fastighetsägarföreningen känner vissa medlemmar oro för att äga och förvalta fornlämningarna på statens fastigheter. Men det borde inte bli ett problem eftersom Länsstyrelsen med stöd av kulturmiljölagen får vidta åtgärder som behövs för att skydda och vårda fornlämningen. Röjning, iordningställande och inhägnad är exempel på sådana åtgärder. Dessutom förvaltar fastighetsägarföreningen som sagt redan den absoluta merparten av fornlämningsområdet.
Fastighetsägarföreningen tycker att kostnaden för inlösen av fastigheterna är betungande. Lantmäterimyndigheten har låtit utreda den rättsliga inlösenersättningen. Med hänsyn till SFV:s uppdrag och gällande regelverk har SFV inte möjlighet att efterskänka eller nedsätta den ersättning som lagligen tillkommer staten i detta ärende.
Jon Granstedt, enhetschef SFV Fastighetsrätt