Mästersmedens bronsfigur

Ur Populär Arkeologi nr 5, 2020.

Skriftliga källor tiger nästan helt om skånska Uppåkra, den stadsliknande föregångaren till Lund. Fynden därifrån gör desto mer väsen av sig. Allra högst skriker denna förgyllda bronsfigur, tillverkad i slutet av 900-talet och kanske avsedd att pryda nässkyddet till en hjälm. Motivet är sagans Völund, mästersmeden som en kung skar knäsenorna av och höll fången. Efter att ha tagit en gruvlig hämnd klädde sig Völund i en egentillverkad fågeldräkt och flög till friheten.

Uppåkrasmedens arbete att tänka ut hur fågel­dräkten praktiskt skulle utformas är fascinerande. Smeden gömde sig inte i djurornamentikens över­estetiserade träsk utan har klart och redigt utformat en stödjande balk och en tvärslå över ryggen samt dubbla repöglor kring axlar, överarmar och lår. Med armarna drevs vingarna, med benen styrdes stjärtplymen: Det här borde funka!

Det är omöjligt att inte associera till Leonardo da Vinci, som skissade på en liknande flygmaskin i Milano ett halvt årtusende senare. Uppåkras­meden var först, en drömmarnas ingenjör som visar att fantasin är uppfinningarnas far, om nu nöden är dess mor.

Föremålet saknar slitagespår. Det verkar nästan direkt ha gömts i jorden, istället för att överlämnas till smedens arbetsgivare. Varför? Kanske var
figuren ett uttryck för smedens egen frihetslängtan, lite som att knyta näven i byxfickan. Det vore ju ganska märkligt om Uppåkras härskare ville ståta med en herrehatande smed mellan ögonen.

Foto: Wikipedia.org

Ny och nedan i yxformat

Ur Populär Arkeologi nr 4, 2020.

Det här är vad arkeologerna kallar en dubbeleggad stenyxa, tillverkad under bondestenåldern för drygt femtusen år sedan. Lustigt nog är den inte alls dubbeleggad! Nedtill i framänden har den en egg, men nackänden upptill är tydligt trubbig. Det visar att yxorna i första hand är skulpturer. Sannolikt ska yxändarna föreställa månskäror. Den växande nymånen och den avtagande nedanmånen står för den gudomliga makten att alstra och förgöra, att föda och att döda, ett vapen för himmelsguden. 

Yxtypen är relativt sällsynt, så den har antagligen främst brukats av Nordens bondehövdingar vid tingssammankomster och högtider, men det förekom också att säljägare begravdes med en sådan yxa i handen. Motivet med de två månskärorna återkommer också hos små bärnstenspärlor med samma form, vilka stenålderns barn bar som skyddande amuletter. 

Valet av sten, tillslagning, bultning, slipning och skafthålsborrning, många timmar av skickligt slit – yxan är prov på avancerat hantverk. Men inte bara det. Yxan rymmer månen i ny och nedan, tankar om himmelsguden, liv och död, rättskipning och omsorg om barnen. Det är stor konst.

Foto: Nationalmuseum Danmark